Ser ni tjejerna/damerna vid bordet i bakgrunden? Hon till vänster ska springa Stockholm Marathon för första gången i morgon. Hon till höger har sprungit loppet flera gånger. Överöser novisen med välvilliga goda råd gör hon. Förkastar kolhydratladdning. Predikar om väl insprungna skor. Väninnan ska inte låta sig hetsas av hetsporrar som sätter av i galopp vid starten. Dricka bör hon. Gå om det behövs.
Själv kan jag inte sluta tjuvlyssna. Öronen fladdar större än Babars. Ett par minuter tidigare var deras samtal enbart bakgrundsbrus, men så uttalade någon av dem det magiska ordet springa och jag kan inte förmå mig att lämna frekvensen. Försöker låta bli att stirra när maratonräven förevisar lämplig stretch mot misstänkt löparknä. Sen börjar de diskutera nåt jobbrelaterat och min selektiva löparhörsel zoomar ut direkt. Ointresserad.
Men jag önskar debutanten varmt lycka till i morgon! Och alla ni andra som också ska springa. Lubba lyckligt!
blogg@bureborn 
Precis så är det ju. Som att öronen automatiskt zoomar in intressant tjuvlyssneri. Minns fortfarande vissa tjuvlyssningar från när jag busspendlade, och fnissar fortfarande åt dem. Maratonrelaterade ellr ej…
Nackdelen med att själv köra sin bil till jobbet. det blir alldeles för lite tjuvlyssningsvänlig kollektivtrafik. 🙂
Träffsäkert!
Testlyssnade mot bordet bakom. Stickning. Kunde omöjligt behålla fokus.
Jamen precis så där är det ju!
Tänker att jag ska göra ett test nästa fikastund, och kolla av vilka ämnen mina öron tycker är oemotståndliga. Kanske finns fler än löpning.
Ja, och ibland är det dessutom svårt att inte lägga sig i… Nu ser det ju i och för sig ut som om du sitter lite väl långt bort för det 🙂
Själv har jag nyss varit inne och kollat hur det gått för de jag känner/känner till. Ser ut som det varit lite tufft på slutet för flera. Kanske har solen gassat lite väl…
Jag gissar att de blivit en aning konfunderade om jag högt ropat ”glöm inte att ha roligt” , vilket var det goda råd jag verkligen tyckte saknades i konversationen.
Mycket bra råd! Du skulle ha ropat…
Håller med!Vad är det med våra (löpar) öron? 😉 Jag får ofta bita mig i tungan och knipa ihop munnen för att inte lägga mig i. Och jag är lite åt samma håll på gymet. Hu! :-O
En liten munkorg kanske kan var nåt? I färg som matchar träningskjolen. 🙂
Haha, träffsäkert som sagt, jag vill så gärna lägga mig i oombedd, på något sätt försöka få sällskapet förstå att jag också har erfarenhet och aldrig så mycket som när jag hör knasigheter 🙂
Egentligen är det ju lite synd att såna där oombedda inlägg sällan uppskattas. Eller så kanske de faktiskt skulle falla i god jord? Jag har ju egentligen aldrig vågat testa, även om jag ofta tyckt mig ha oceaner av bra saker att bidra med.