# 22 – Mountainbike (på riktigt)

Att äga en mtb är en sak. Cykla på den en annan. Manövrera den över stock och sten en helt annan femma. Trolska morgonjoggar i all ära med förra helgens träningsresa till Säfsen hade ett helt annat huvudsyfte: stigcykling.

Analys

Tillsammans med tvenne goda vänner kastade jag mig handlöst utför Säfsens allra mest tekniska cykelleder. Svischade i 180 knyck över spänger och stenrösen. Stajlade på bakhjulet och hoppade utför trappor. Eller nej. Det gjorde jag inte. Jag är alldeles för konsekvensmedveten. En omskrivning för feg.

Men jag cyklade på stigar. Mjuka slingrande barrstigar. Steniga stigar. Leriga stigar. Rotiga stigar. Uppför. Nerför. Brant uppför. För brant nerför. Ibland högt skrattade. Ibland i skräckblandad förtjusning. Ibland med hjärtat i halsgropen. Jag utmanade mina rädslor och vann!

Hiss eller diss

Hiss på den!

Annonser

13 tankar om “# 22 – Mountainbike (på riktigt)

  1. Härligt det låter och konsekvensmedveten var väldigt bra, det är jag också! Även om vissa konsekvenser vissa saker INTE har, som att t ex att berg-och-dalbana, annat än att då tydliggöra att jag är just konsekvensmedveten 🙂

  2. Av bilderna att döma är det stor lycka att knaggla sig fram i terrängen på därtill anpassad hoj. Texten motsäger inte heller den slutsatsen. Och så länge övermodet inte tar kommandot över konsekvensmedvetandet tycks terrängcyklandet inte vara farligare än att se en spännande actionfilm. Eller är jag i det fallet kanske helt ute och cyklar?

    • Lite riskablare än en actionfilm tror jag. Sett till mängden små blåmärken jag hittat på benen. Såna får jag sällan efter filmtittande. Men absolut inte lika farligt som det ser ut. Och minst lika roligt!

    • Just ja, det var ju i Säfsen du råkade ut för de där mysko typerna på kalhygget. Usch! Tur att jag inte mindes det när jag sprang mina morgonrundor mol allena.

    • Jag kände mig klart modig kan jag lova. Dag tre. Första dagen var rätt skakig. 🙂 Du måste absolut testa mtb! Västa adrenalinkicken. Lite väl stor sådan tyckte den mest landsvägsälskande tjejen av oss, som nog kommer att återgå till tempohojjandet.

  3. Så där vill jag också cykla! Jag gillar ju cykel i teorin men i verkligheten är jag alldeles för ”konsekvensmedveten” i trafiken och stressar istället för att njuta när jag plockar ut landsvägscykeln.

    • I trafiken är det verkligen inte alls lika njutbart att cykla. Mycket roligare i skogen! Men det finns andra som tycker motsatsen, och ogillar det ickemontona i att cykla på stigar. Särskilt avslappnad är man ju knappast.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s