Nej, jag har inte skrivit fel i rubriken. Det ska stå sylt – inte skylt. Även om det finns en trafikskylt som varnar för problemet.
Mitt bloggflöde sitter fast i en trafiksylt (försvenskning av traffic jam) i paritet med köbildningarna på E4/E20 södergående vid Södertälje. Anteckningsboken innehållande blogginläggsidéer i Evernote (en telfonhjärnas enda räddning från total senilitet) är välfylld, men knappt någon kommer över bron.
I ärlighetens namn är det nog bra att vissa uppslag inte tar sig längre än till Evernote. Rena hugskott i eftertankens kranka blekhet. Men en del tankespår är ändå värda att sättas på pränt. Förhoppningvis lättar trafiksituationen på blogg@bureborn snabbare än vad Trafikverkets prognoser för Södertäljebron förutspår.
blogg@bureborn 
Hihi, bra beskrivning! Har inte Evernote, men kanske borde skaffa. Listan är hursomhelst lång och syltig här också.
Det är väl iofs bättre att idéerna flödar snabbare än inläggen skrivs än det motsatta: total idétorka och eoner av bloggtid. Vi har i alla fall pigga och kreativa hjärnor!
Evernote är riktigt bra. Jag har ”anteckningböcker” för det mesta där; restaurangtips, presentidéer osv osv. Kombinerat med Trello får jag någorlunda styr i livet.
Trello har jag inte riktigt förstått grejen med. Får det inte att funka nåt vidare, åtminstone inte i telefonen/appen.
Den är inte helt användvänlig i mobilen. Men för mig funkar Trellos boards och kort utmärkt på datorn. Kanske för att min hjärna gillar att strukturera saker på just det sättet. Andra projektverktyg typ gant-charts gör mig helt kollrig.
Ja, så långt har jag också fått det att funka. Men sen ska det visst finnas en kalenderfunktion och den har jag aldrig fått till…
Nåja, man får vara tacksam för de ord som trots allt då och då släpps över bron, antingen det är latmasken eller ditt överjag som inkläder sig Sven Duvas roll.
För att på sedvanligt vis anknyta till min egen värld, minns jag hur snitsarens utkastlåda tidvis var full av färdigskrivna inlägg som väntade på att portioneras ut i läsvänlig takt. Men så stimulerades han också av pigga kommentatorer och en allmänt livaktig bloggosfär som ständigt gav impulser till nya idéer, andra mer självupptagna drivkrafter att förtiga. Att hans inre censor varit på alltför gott humör vill han naturligtvis inte tänka. Hur som helst var det länge sen nu, varför jag är tacksam för de bloggare som ännu vägrar att överge tangentbordet. Ba såru vet!
Och jag är tack sam för de kommentatorer som snällt stannar vid tangentbordet. Ba såru vet!
Nya uppslag och idéer är ett elände för bloggplaneringen :-), och en av anledningarna till att jag numer nästan aldrig har några färdigskrivna inlägg på lager – bara lösryckta tankespån på en lista.
Irriterande… Hur svårt kan det vara att fixa liksom. Vi skriver ju 2016. :-O
Jag gissar att dy syftar på reparationerna av Södertäljebron och inte på mitt bloggflöde. 😉
När det gäller bron känner jag mig faktiskt inte så irriterad. Antagligen på grund av att jag inte berörs av kaoset. 🙂 Nog är det otroligt att en lastbil kan orsaka sådana skador.
Har förstås en och annan app, men inte denna. Så i mitt fall är det snarast Nevernote som gäller. Undantag görs ibland när många ärenden ska utföras i samband med återbesök i civilisationen. Då brukar en avriven lapp från nå’t reklamblad få duga som notespapir.
Avundas dig ditt notisfria liv! Ibland känns det synnerligen inrutat att vara omgiven av listor, listor, listor, men det känns för mig ändå bättre än stressen över att jag ska råka glömma något. Och glömskan har garanterat också med stress att göra. Semester, tack!