Värmevrickat

Jag är en sån där tempererad typ. Trivs allra bäst när temperaturen ligger på 15-20 grader och moln tidvis seglar framför solen. Så döm om min oerhörda förvåning när jag överraskande fann mig springa en långpanna i rådande värmebölja. Garanterat helt oplanerat.

Jag bannade faktiskt mig själv för att jag kom iväg så sent på förmiddagen, när solskenet redan dränkte landskapet och frätte bort konturerna i dallrande värmedis. Ställde in mig på en kortare runda i de djupaste grandungarna. Och så plötsligt ville benen fortsätta. Fortsätta. Och fortsätta.

Det ska erkännas: jag föredrog skogens skugga framför solstekta åkerkanter, jag hade gärna sluppit svettsvidet i ögonen och värmeutslagen under löparbehån, jag borde ha tagit med mig mer vätska (tur att det finns blåbär) och bälgade i mig en liter sportdryck i värsta ölhävningstempot när jag plockades upp med bil på den improviserade slutstationen. Men de förväntade svordomarna och stönen lyste med sin frånvaro. Jag är fortfarande fullständigt förbluffad.

Annonser

8 tankar om “Värmevrickat

  1. Ja, så kan det gå till i löparnas underbara värld, och jag minns mig också ha upplevt liknande överraskningar nån gång på kung Orres tid. Sådana känslor, när benen bara vill fortsätta att springa, bygger nog på en gedigen bas av grundträning, och när effekten visar sig kan inte ens värmebölja hejda lusten att springa. Själv dåligt grundtränad blir jag numera stadigt allt tröttare medan jag springer med åtföljande allt ljudligare stön. Men man ska aldrig säga aldrig….

    Annars får jag glädjas åt andras framfart och deras målande beskrivningar av sina upplevelser (Där fick jag till det, visst?).

    • Aldrig är ett sånt däringa ord som man ska hantera varligt. Jag räknar med att en och annan löparöverraskning väntar runt hörnet på dig. Så det så!
      En viss grundträning har jag nog fått till, men just långpass finns det verkligen inte många av i träningsdagboken. Och inte av pigga pass i hetta heller. Jag fick mig ett kinderägg tror jag: överraskning, present godis (blåbär) i ett.

  2. Man kan nog helt enkelt aldrig vara säker på att man känner sin kropp. Skönt när det är åt det bra hållet överraskningarna kommer! Kanske bäst att ta det säkra före det osäkra och inte testa igen? 😜

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s