Lojtramp

Loj. Min träning de senaste månaderna har varit just så. Loj. Lugn. Närmst maklig.

Gårdagens runda på montainbike utgjorde inget engergisk undantag. Jag betraktade min kvällslånga skugga som gled fram över skördeklara vetefält och filosoferade över sensommarens härlighet: blommande ljung som ger den ljuvligaste honung och rodnande äpplen som snart, snart kan bli knäckig paj. Att njuta av mörka kvällar under de kulörta lyktorna på verandan. Med infravärmen påslagen.

ljung_2

Loj träning passar dessutom perfekt för lyssning. I går gjorde Ingmarie mig sällskap. Bildligt talat. Hon fanns i mina öron via Swimrunpoddens intervju. Just swimrun är inget jag går igång på, men det gör jag däremot på Ingmaries sköna inställning till träningen och livet. Ta dig tid att lyssna under en stilla augustisväng i löparspåret!

Annonser

8 thoughts on “Lojtramp

  1. I min värld låter det helt underbart och jag läser inte heller in något beklagande eller självkritiskt i din beskrivning. Och jag håller helt med om sensommarens behag även om jag numera hellre njuter gående eller sittande? (Om din träning med terränglöpning och brandstationsgympa är loj, vet jag inte vad mina allt glesare aktiviteter ska kallas).

    Och efter att (i mitt fall sittande i kökssoffan) ha lyssnat till Ingmaries (behagliga) röst, förstår jag att crawlträning vore en utmaning värd namnet för mig, som numera (på grund av nackstelhet) har besvär att simma vanligt bröstsim utan hellre ligger och sparkar på rygg. Medan sambon simmar långt både i bassäng och o w, så nöjer jag mig med några pliktskyldiga simtag när jag badar.
    Och du? ICA-klassikern?

    • Ingen självkritik här! Ibland är det skönt att bejaka det långsammare livet. Tränar jag jag iofs tämligen idogt, men intensiteten är allt annat än hög. Därav lojandet.
      Simmar jag på rygg blir jag stel som en pinne pch sjunker som en sten, simma crawl har jag aldrig vågat eftersom man måste stoppa huvudet under vattenet, bröstsim ger mig nackspärr men jag håller mig i alla fall över ytan. Av beskrivningarna ovan förstår du kanske att det går sådär med ”klassikern”. Inte en meter simmad än så längre.

  2. Låter härligt! Riktigt hållbart i längden på nåt sätt. Tack för pod-tips, ska försöka komma ihåg att lyssna nån gång.

    • Men sån här totalt prestaionslös träning är riskerna för skador garanterat lägre. Klart hållbart. Och mentalt är det också vilsamt, och hållbart, och njutbart. Men nog längtar jag lite efter lite totalt intervalltröttma mellan varven.

  3. Nästan all min träning är loj. Jag är en ganska slö människa så det passar mig bäst så. Det räcker liksom att jag springer, då orkar jag ju inte hålla på och springa snabbt också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s