I en klassiker ingår en Vansbrosimning. Så ock i den betydligt beskedligare ICA-versionen, som ju jag i ett något svagt ögonblick fick för mig att jag skulle genomföra. I ärlighetens namn antog jag den (modesta) utmaningen av ett huvudsakligt skäl: jag skulle tvingas simma. Min absolut svagaste gren. Alla kategorier.
Den 25 juli gick starten. Jag har aktivt hållit för öronen och vägrat lyssna på det startskottet. Men:
Bildbevis!
Mina (och dotterns – det moraliska stödets) fötter i bassängen i Enköpings simhall. Tusen jäkla meter! Det var inte vackert. Det gick inte snabbt. Jag fick nackspärr, kramp i vänstertårna, femtioelva kallsupar (ok två, men det kändes som femtioelva) och klorkliande knäveck. Men. Tusen jäkla meter!
Två tusen kvar. Och vet ni, det kommer jag att fixa innan simmomentet måste vara avklarat den 4 september. För ärligt. Det var inte fullt lika illa som jag trodde det skulle vara. Jag var inte fullt lika kass som jag befarat. Jag kan simma!
blogg@bureborn 
Det är mycket skönare att simma om man kan vänja sig lite grann med att ha ansiktet i vattnet även om man simmar bröstsim. Typ ned till näsan i alla fall, för att avlasta nacken. Själv måste jag ha både näsklämma och simglasögon för att klara av det dock.
Det tror jag alldeles säkert. Måste bara komma över min närmast paniska skräck över att få ansiktet under vattnet först… Jag tycker det är urläskigt!
Ja, bara man är simkunnig och någorlunda vältränad i övrigt grejar man tusen meter i bassäng, särskilt som man kan vila flytande. I mitt fall är ryggsim vilsamt medan magsimmet anstränger nacken även om jag försöker andas ut under vatten. Jag antar att det bara är brist på tid (och möjligen snöbrist i vinter) som kan hindra din klassiker.
För mig erbjuder inte simmandet någon vila alls. Alldeles för obekväm i vattnet för att kunna slappna av. På rygg skulle jag aldrig våga lägga mig.
Inte illa att ha klarat två tredjedelar av VansbroICA! Att simma är nog ungefär som att cykla. Har man en gång lärt sig sitter takterna i. Men jag tror att vi lite till mans och kvinns borde öva några gånger per år. Åtminstone är det väl det rådet som alla experter brukar ge. Den delen kommer du förstås klara med råge.
Precis som i den riktiga klassikern så är nog simningen i ICA-versionen den enklaste grenen. Även för en äkta badkruka som jag.
Men öva lite då och då borde man absolut, precis som man borde öva på att köra bil på halkbana. Är olyckan framme så slipper man ju den totala paniken.
Nu har du börjat på något jag tänkte börja på men inte kommit mig för… Bra där! Och dåligt av mig…
Äsch, man kan ju inte delta på allt! Men du missar ju förstås den finfina priserna. Som 50% rabatt på babyspenat. 🙂
Bra där! Jag älskar att simma men gör det så himla sällan. Vinterhalvåret måste man simma i inomhusbassäng och trängas med folk, så det går bort. Och på sommaren lyckas jag alltid skada mig så att jag inte får lov att simma, jättedumt. Men älskar ju det egentligen.
Simma ute alltså? Och jag som precis tagit mod till mig och glidit ner i en bassäng… 🙂
Ett steg i taget 🙂
Övning ger färdighet! Det kommer bli enklare och enklare. Go (nej SWIM) girl! 🙂
Det hoppas jag verkligen! Min simteknik påminde nog om en blandning av hundsim och väderkvarn. 🙂
Och du kanske vet vad jag tycker om denna gren! Jag fullkomligt älskar det. Man behöver ge det tid så man får in en känsla för vattnet. Många säger att det är en färskvara och jag håller med.
Jag tror ärligt talat att jag aldrig någonsin fått den där känslan för vatten. Det är blött. Det är kallt. Det är opålitligt. Man kan drunkna. 🙂
Men jag klappar mig själv på axeln för att jag trots ovanstående inte bangar!
I hear ya´…
Simining är inte min grej (heller)… 😛
Efter 500 meter började jag allvarligt fundera över varför i hela friden jag sprattlade runt i den där bassängen. Men. Har jag sagt att jag ska simma tre kilometer så ska jag! Heja mig! 🙂
Borde också ta tag i det där simmandet. För jag gillar det faktiskt. Men Enköpings simhall, trodde den var seriöst fallfärdig? Eller har de äntligen renoverat?
Ännu mer seriöst förfallen. Politikerna har äntligen, efter en låååång långbänk fattat beslut om nybygge. Men det har de gjort förr. Beslutet rivs garanterat upp vid partiskifte i nästa val. Igen.