15 sekundmeter. Oäten på morgonjoggen känner jag mig tunn som ett rö i den styva kulingen. Kommer jag att tappa greppet om bohusgraniten vid Stångehuvud? Tumla likt ett klot hamnsenap i Gamlestans vindtunnlar? Klarar mig. Landar rufsig i pensionatets frukostmatsal och rullar ut därifrån allt annat än ett rö.
blogg@bureborn 
Där skulle man behöva grunda med en palt eller två innan man vågade sig ut.
Det hade onekligen känts tryggare med lite mer balast runt midjan. Som tur var sprang jag där det hela tiden blåste pålandsvind, annars hade jag nog blåst ner i havet.
”Pensionat”, det låter så där lagom mysigt gammaldags i mina öron.
… Och ”ett klot hamnsenap” som rullar i vinden ger mig också en klar bild i hjärnan (därmed vill jag på intet sätt likna ditt vindrufs på bilden vid den glest spretiga örten), fast jag kanske tolkar dina originella ord helt fel?
Jag bodde i badbetjänt Olle Velas rum, men hade också kunnat husera i den turkiske konsulns sovfgemak. Strandflickornas havshotell i Lysekil har helhjärtat satsat på sekelskiftesnostalgi. Supermysigt tycker jag! Andra kan säkert tycka att det är smålöjligt och pretto.
Du tolkar senapen allldeles rätt!
Man ska visserligen inte skåda given häst i mun eller dissekera konsten i onödan, men nyfiken i en strut kan ändå inte låta bli att undra var du fick den spännande bilden ifrån. Om du inte såg ett konkret lösblåst knippe hamnsenap rulla runt som ett klot, så är du mer än lovligt 🙂 kreativ och poetisk…
Jag är tveklöst oerhört kreaiv och poetisk. Och såg en gång hamnsenap som rullade på skaren. Den såg ut som jag kände mig där bland husen i Gamlestan.
Tillbringade somrarna som barn i Bohuslän (Fiskebäckskil) och blir nostalgisk när jag ser dina vackra bilder. ”Pang” kallade vi pensionaten, det kryllade av dem och de var inte särskilt fashionabla. Minns dofterna av stekt torsk och vittling. Men idag måste väl en sådan helinackordering vara rena lyxboendet?
Bohuslän är verkligen läckert! Jag tog färjan över till Fiskebäckskil igår och strosade runt i de pittoreska gränderna. Numer är allt tiptoprenoverat och husen ägs av rika norrmän. Typ. Men vackert är det ändå!
Jag nöjde mig med bed&breakfast-versionen, men helpensionen gick inte av för hackor så det tycks ha uppstått en glidning i betydelsen av ordet pensionat.
Oj, jäklar vilken blåst. Älskar fotot på dig och håret!! 😀
Bästa hårfönen ever! 🙂
Åh på exakt det pensionatet ville jag köra tjejhelg i höst men de andra ville absolut åka utomlands så det blir Helsingfors istället.
Underbart foto på dig förresten!
Försök övertala dem att ta in på Strandflickorna en annan gång. Oerhört mysigt! Men man bör nog gå igång på sekelskiftesromantik för att uppskatta det fullt ut. Gillar man moderna hotell med dignande frukosbufféer kanske man inte uppskattar det lika mycket.
Åh, från Stångehuvud har jag en av mina mest minnesvärda löprundor någonsin, det var egentligen innan jag började springa som jag gör nu men det var en fantastisk upplevelse att skutta runt på de där klipporna, t ex bredvid det vita lilla ”huset”/boden i den kraftiga vinden med salt vågskum som blåste upp från gässen på havet alldeles intill, magiskt!
Så kul att du haft samma häftiga upplevelse!
På västkusten behöver man aldrig någon hårfön och platt-tång är bara att glömma. 😉
Oerhört praktiskt! Även om ”frisören” absolut inte åstadkommer underverk med hår som även i stiljté ser ut som en risbuske. 🙂
Har det inte blåst väldigt mycket under den här sommaren?
Cyklister tycker alltid att det blåst mer än vanligt. ;-). Men jag håller med, nog har det blåst en hel del denna sommar.
Mmm… Frukost! Älskar vind också, så skulle nog uppskatta det där stället, även om jag numera inte kan få en sån där skojig frisyr 😊
Frukost smakar extra gott när man lyckats träna innan. Och så kan man göra hotellfrukosten rättvisa (= få valuta för pengarna :-).