Trolsk terräng

I väntan på # 22 bjuder jag på morgonjogg i Säfsen.

Annonser

Uddevalla ver. 2

Uddevalla city by morning. Inte fullt lika inspirerande som solglitterlöpning längs fjorden. Regngrått dis, sopbilsrally och några ensamma duvor kurande under hamlade lindar. Men en morgonjogg borgar för att jag kan göra hotellfrukosten rättvisa. Och scilla prydd med regnkristaller är vackert. God morgon!

Skuffelse

Ibland överträffar verkligheten kartan. Ibland utlovar kartan något som realiteten inte levererar. På veckans långpass inträffade det senare. Upplandsledens sträckning från Yttergran och norröver såg så lovande ut, med en stig som ömsom slingrade sig fram längs sjökanten ömsom klättrade uppför rullstensåsen. Ett naturreservat i faggorna till och med. Måste ju vara vackert!

Icke så. Några korta njutningsfulla sträckor längs Ekillastranden och genom grönskimrande gammelgranskog. Genomkorsade i en blinkning. Resten. Trassliga traktorvägar i sly, trafikbrus, dammiga grustag, grothögar. Och så snålblåst och sega ben på det. Usch.

I brist på landskapligt ögongodis studerade vi passerade skyltar intensivt.  Någon som vet vad en skjutbiograf är? Och varför vi inte längre döper barn till Andvätt?

Jullöpare 3

Bästa annandagstankarna: att midvinterlånga skuggor vid lunchtid är rätt läckert ändå. Att hänsyn är fint. Hänsyn som bevarar stigen när skogen huggs ner. Att löpning i klapper är bra träning för fotledsstyrka och tungsmidighet. Och att havet är förbannat vackert.

Jullöpare 2

Bästa juldagsminnet: två kilometer ihållande uppförslöpning på himlaspegel (traktorväg –  alias bäck – som förvandlats till glänsade isgata). Trollska skogstjärnar och kull med stormbränningar i strandbrynet. Hittade ett snyggt rödvitt hårband snitslat runt en tall också. Fiffigt när mössan visade sig vara för varm och den olydiga luggen hela tiden föll ner i ögonen. Tack, skogsbolaget!

Jullöpare

Bästa julklappen: karbiddubbsknaster över frostvita klipphällar och klapperstensfält. Förbi fiskelägen i vinterdvala. Mot martallar i släpljus, brännningsbrus och havets vida horisont.

God jul!

Snitslad bana

snitslad

Jag älskar att upptäcka nya ställen springandes. Tassa för mig okända stigar, där det gömmer sig överraskningar bakom varje krök. Drömmer ofta om nya löpande ävenflykter (äventyrliga utflykter) i outforskad terräng.

Men jag är också bekväm. Gillar det enkla i löpningen: att bara knyta på mig skorna och kuta iväg. Och det görs ju bäst direkt utanför den egna ytterdörren, vilket begränsar variationen i löprutterna. I den bekvämligheten ingår också att inte ständigt behöva fundera på vägvalet. Ibland är det skönt att följa gamla, invanda spår.

”Min” skog har dock länge haft sin begränsning, och bara gett åtta kilometer invand stiglöpning. Ett virrvarr av djurstigar erbjuder visserligen oändliga valmöjligheter, och jag idkar då och då ”rådjurslöpning”. Jag ger mig ut längs ibland knappt synliga spår i mossan och ser vart jag hamnar. Ofta på mycket oväntade ställen. Djur har helt uppenbart andra mål i livet än människor.

Rådjurslöpning är oerhört roligt men varken särskilt bekvämt eller enkelt. Kräver påkopplat lokalsinne. Men nu har jag och sambon rått bot på rådjurskaoset, valt vissa stigar framför andra och snitslat oss en bana i spenaten. Med löpning i kringelikrokar får vi ihop tio kilometer i hemmaskogen. Och hoppas att rådjur, älg, räv och hare i sinom tid väljer samma väg som vi. En något mer vältrampad stig vore välkommet på sina ställen.

Lotsutsikt

Norrland igen, den här gången med havskänning – Höga kusten. Fantastisk löpning i krispig luft med en touch av salt. Det värsta är att rundan är över alldeles för snabbt, och man måste vänta ända tills nästa dag innan man … Läs mer