Det går utmärkt att morgonjogga och hålla för näsan; öppna bara munnen på vid gavel. Bästa strategin för känsligare nosar när vinden vänder och Röda ulvens surjästa dunster drar in från salteriet nästgårds. En lokaltypisk luktupplevelse i Skagshamn så här i surströmmingsinläggningstider. Matchar perfekt till rallaros, älggräs och skriande måsar.
Lite förkylningskänning här.
Fördel: skogsflanörer ser småsaker löpare missar. Pyttesmå saker. Men goda!
Nej, jag har inte skrivit fel i rubriken. Det ska stå sylt – inte skylt. Även om det finns en trafikskylt som varnar för problemet.
Mitt bloggflöde sitter fast i en trafiksylt (försvenskning av traffic jam) i paritet med köbildningarna på E4/E20 södergående vid Södertälje. Anteckningsboken innehållande blogginläggsidéer i Evernote (en telfonhjärnas enda räddning från total senilitet) är välfylld, men knappt någon kommer över bron.
I ärlighetens namn är det nog bra att vissa uppslag inte tar sig längre än till Evernote. Rena hugskott i eftertankens kranka blekhet. Men en del tankespår är ändå värda att sättas på pränt. Förhoppningvis lättar trafiksituationen på blogg@bureborn snabbare än vad Trafikverkets prognoser för Södertäljebron förutspår.
Alltså. Målgången på min Vätternrunda á la ICA-klassikern känns som något av ett antiklimax…
Ser ni tjejerna/damerna vid bordet i bakgrunden? Hon till vänster ska springa Stockholm Marathon för första gången i morgon. Hon till höger har sprungit loppet flera gånger. Överöser novisen med välvilliga goda råd gör hon. Förkastar kolhydratladdning. Predikar om väl insprungna skor. Väninnan ska inte låta sig hetsas av hetsporrar som sätter av i galopp vid starten. Dricka bör hon. Gå om det behövs.
Själv kan jag inte sluta tjuvlyssna. Öronen fladdar större än Babars. Ett par minuter tidigare var deras samtal enbart bakgrundsbrus, men så uttalade någon av dem det magiska ordet springa och jag kan inte förmå mig att lämna frekvensen. Försöker låta bli att stirra när maratonräven förevisar lämplig stretch mot misstänkt löparknä. Sen börjar de diskutera nåt jobbrelaterat och min selektiva löparhörsel zoomar ut direkt. Ointresserad.
Men jag önskar debutanten varmt lycka till i morgon! Och alla ni andra som också ska springa. Lubba lyckligt!
Snart är mitt nyårslöftesprojekt i takt med tiden = veckonumren. I helgen klev jag utanför min bekvämlighetszon och satte mig bakom ratten i vår bil – med släpvagnen tillkopplad. Det har alltid, alltid, alltid varit sambon som kör när släpet ska med. Nu tycker jag att det är hög tid att även jag kan köra ett lass rat till återvinningsstationen! Eller hämta jord på Molnsätra gård.
Analys
1. Köra rakt fram med ett släp. Lätt som en plätt! Även om det går frustrerande långsamt på motorvägen.
2. Kvinnor kör uppenbarligen sällan med släp. Männen i släpvagnskön till jordbutiken såg ytterst förvånande ut. På fullt allvar.
3. Sambon hyser vissa tvivel om min släpvagnskompetens. När det krävdes backande mellan jordhögarna tog han över ratten.
Hiss eller diss
Omöjligt att avgöra ännu. Jag har ju inte klarat den riktiga utmaningen: backa med släp. Ytterligare övningskörning inplanerad. Jag ska bli världsbäst på släpvagn!
Dags för en matrelaterad vidgning av vyerna i testpilotprojektet igen: Scichuanpeppar. Som för att skapa oreda i begreppsvärlden alls inte är någon peppar utan en vinruteväxt, släkt med citron och apelsin. Det är de pyttesmå, brunröda frukterna från ett litet träd som är kryddan. Eller egentligen bara skalet på frukten. De svarta kärnorna ska man nog helst sortera bort innan man kryddar maten. Gruskornsknastervarning annars. Om jag begripit saken rätt kommer sichuanen bäst till sin rätt om man mortlar sönder den, och sen fräser på den i olja.
Analys
Alltså. Det här är första gången jag smakar en krydda där smaken inte är huvudpoängen. Istället är det den säregna känslan av pirr och kittel i munnen. Tungan känns lätt bedövad. Det är inte starkt. Bara helt eljest. Påminner inte om något jag smakat förut, möjligen svagt, svagt om upplevelsen av sånt där kolsyrat godis som poppar i munnen. Jodå, sichuan har en smak också, lite citruslikt syrligt, lite enbär kanske och en pikant pepprighet.
Hiss eller diss
Hiss. Igen. (Börjar möjligen bli en aning tjatigt.) Vi fräste sichuanpepparen med ingefära och chili och vände sen ner kokta risnudlar och massor av grönsaker i kryddpastan. Mums! Sichuanpeppar på den ugnsstekta kyckligen var också supergott.
Eftersom jag ligger lite efter i testpilotrapporterna tuffar vi på med en till. Jag är rätt säker på att # 18 i nyårslöftet kommer att kännas tämligen outstanding när året summeras. Säga upp sig från jobbet gör man ju inte så ofta. Själv har jag aldrig gjort det. Förrän nu.
Jag har jobbat tio år som kommunikatör på samma forskningsinstitut och trivts. Supertrivts till och med. Men. Att veta vad man har kan ge klåda till slut. Det är då man istället vill ta reda på vad man får. Det är då det är dags för förändring. Nya äventyr! Nya utmaningar! Ny spännande arbetsplats! (Exakt vad avslöjas i # 32.)
Nedan nin nuvarande anslagstavla på jobbet. Snart ett minne blott.
Analys
Vill du få största egoboosten? Säg upp dig! Aldrig tidigare har jag fått höra så mycket positivt om mitt arbetsjag. Klar hybrisvarning.
Hiss eller diss
Gissa!
blogg@bureborn 