Ni får ursäkta min frånvaro. Men jag har så svårt att lägga tid på annat än våryra just nu. Av typen springa i körbärsblomskonfetti, cykla hemifrån under musöronsbjörkar och rulla tillbaka in på uppfarten i full grönska (sjukt snabb lövsprickning i år), begrava händerna handlovsdjupt i nyvänd trädgårdsmull. Dessutom ska jag ju helst jobba lite också.
Återkommer med testpilotrapporter och annat bloggrelaterat när livet antagit ett mer normalt tempo.
Jag springer över USA just nu. Eller, det gör jag förstås inte alls. Men jag har en sjuhelsikes inlevelseförmåga. Alltså känns det som om jag hänger med Björn Sunesson på hans femte coast-to-coast genom USA.
Den fina närvarokänslan kan förstås också ha att göra med att Björn verkligen bjuder på sin resa, och skriver om stort och smått från sitt äventyr. Keep on running – and writing, Björn!
Lite annan modell på träningsskorna idag. En modell som passar bättre när man krattar fram vårblommor ur lövhögar modell giganorma. En fin heldag i trädgården. Skottkärrspushpress, krattsvingar och ogräsplockarburpees. Tror den vanligare träningsskomodellen får vila sulorna i afton.
Vissa veckor är helt sanslösa. Som den nu passerade. Jag har inte haft ett uns av tid över för bloggande. Eller bloggläsning. Med tanke på hur håret ser ut tror jag inte att jag haft tid att tvätta det. Minns inte riktigt. Testpiloten har följaktligen inte heller haft en chans att genomföra ett ordentligt ”testa-något-nytt-varje-vecka”- projekt.
Men. Stressade människor behöver akutsnabba mellanmål mellan varven. Och då kan man ju hugga in på något tidigare otestat, och ge nyårslöftet lite konstgjord andning.
Analys
Färsk frukt och en näve nötter är garanterat nyttigare än en ”råkaka”, men en kaka är snabbare och enklare att slänga i sig mitt i steget. Mycket torkad frukt gömmer den. Sött blir det. Och gott när man är en gottegris. Plus för frånvaron av mysko tillsatser. Stort plus för den något salta lakritssmaken. Den bör ätas medan papperet sitter kvar på de ännu oätna delarna. Då slipper man se den. Den ser ut som pressad hundmat.
Hiss eller diss
Hiss
Jag skulle vilja genomföra en svensk klassiker. Nej, fel. Jag skulle vilja ha genomfört en svensk klassiker. Det skulle helt enkelt se bra ut på min idrottsliga meritlista. Men jag har faktiskt ingen som helst lust att cykla Vätternrundan. Eller simma Vansbrosimmet. Landsvägscykling i drygt ett halv dygn omgiven av tusentals andra vinglande cyklister lockar mig inte ett dugg. Ännu mindre att befinna mig i ett plaskande stim simmare i Dalälvens motströmmar.
Men så tipsade Malin om ICA-klassikern. Den tar jag mig härmed an!
(Psst. cyklingen lär inte genomföras på asfalt, och när det kommer till simningen får vi se. Strategi ett är att komma över min antipati mot att sänka ner kroppen i vatten. Strategi två – kajak.)
En helt vanlig kotte. Absolut. Eller en fjällig pansarlarv. Ibland ser jag ingenting när jag springer. I bland ser jag allt. Och annorlunda.
Jag läste just ut Lars Lerins underbara bok Naturlära och insåg att han (språkkonstnär och tillika makalös akvarellvirtuos) sätter ord på det jag gör; nollställer blicken och försöker uppleva omgivningen utan förförståelse. Lerin skriver om det utomjordiska perspektivet. ”Genom att leka ufo är det faktiskt möjligt att åtminstone för ett ögonblick undgå slentrianseendet och låta sig bli överraskad av den gröna skillnaden mellan en gran och en tall.”
Från mitt flygade tefat var fönsterlaven rent magisk.
Hade tänkt bjuda på en påskkärring löparstajl idag, men tyvärr; inget pass uppåt blåkulla. Kulörta fjäderfjun får duga som påskhälsning från Trögden. Glad påsk!
Visst spritter det lite extra i löparbenen nu när våren kommer. Och nog är man lite extra sugen på löpande ävenflykter. Så himla bra då att man snart kan köpa en rykande färsk bok – Niklas (bloggen Trail Stories) bok Springa Sörmlandsleden.
Är det någon som vet hur det är att springa leden, kan ge bästa praktiska råden och tipsa om läckraste vägvalen så är det Niklas, som sprungit mil efter mil på leden. Stigpornografiska foton utlovas!
Man kan ju tro att jag är lite sponsrad här. 🙂
Kanske lite på sätt och vis. För jag känner ändå lite extra för just den här boken. Jag har nämligen tjuvläst den under ett par helgdagar i vinter. Tjuvläst = korrläst. Så jag vet att den väcker både löplust och upptäckarlusta!
