&#?~^@*!!

Lätta men kraftfulla steg uppför tar jag. Springer i en grön lövsal. Det sjunger i hjärtat. Jag känner mig stark. Oövervinnerlig. Författar blogginlägget om bästa backpasset  i huvudet.

IMG_2852

Och så kliver jag snett…

Sitter en stund på en sten. Vågar inte vika ner strumpan och kolla in fotleden. Testar foten. Promenadbar. Går tillbaka till jobbet. I ett snabbare tempo skulle ha jag antagligen ha missat dessa vårens underverk.

Men. Jag ibland ids jag faktiskt inte se det positiva i tillvaron. Tycker så här:

svordomar

 

Annonser

Reklammerat

I samband med att jag skulle köpa nya skor googlade jag runt i jakt på testutlåtanden. Och nog fanns det recensioner, rekommendationer, tyckandet och låtanden! En uppsjö möjlig att drunkna i.

Men särskilt mycket klokare blev jag inte. Däremot blev jag irriterad. De flesta av träffarna ledde till bloggar. Jag gillar bloggar! Och jag gillar bloggposter som utvärderar prylar. Eller gillade. Nu börjar jag bli allt mer tveksam. Jag gillar nämligen inte att behöva sväva i okunskap om om det jag läser är reklam eller inte.

Och reklam är det om bloggaren fått betalt, oavsett om betalningen skett i reda pengar eller i produkter. Har man fått ett par skor gratis och skriver en recension på bloggen så är det marknadsföring. Och då vill veta det. Hos vissa får jag det. För mig räcker det om bloggaren upplyser om att hen fått produkten, det behöver inte stå annons med stora, röda boktstäver högst upp i inlägget. Men jag vill veta vad som gäller, så att jag kan göra en bedömning av om jag tror att skribentens åsikter är objektiva eller färgade av sponsringen.

Allt oftare har jag märkt att jag lutar jag åt det senare, och det beror på två saker:

Ett – jag gissar att bloggaren blivit smickrad av att ett företag tycker att bloggen är så bra och betydelsefull att företaget vill att just hen ska utvädera deras produkter. Hur lätt är det inte då att trilla dit på lite subjektivitet?

Två – jag känner mig lite utnyttjad och tenderar att läsa inlägget som fan läser bibeln. För som besökare och kommentator på bloggen bidrar jag till den besöksstatistik som gör att bloggaren får gratisprylar som hen sedan i värsta fall försöker lura mig att köpa. Smygreklam eller öppen reklam spelar ingen roll, det skaver.

Men hos de flesta sägs ingenting om att skorna, mössan, tightsen, sportdrycken, duschtvålen osv osv i själva verket utgör ersättning eller sponsring. Och just så misstänker jag att det är i väldigt många fall. Faktum är att det här produktplacerandet blivit så förbannat vanligt att jag snart misstänker alla tills motsatsen bevisats. Och det gör mig riktigt irriterad. Det är väl inte de som inte bryter mot maknadsföringslagen som ska behöva bevisa saker!

(Kreafonbloggen skrev bra om otillåten smygreklam i bloggar för ett tag sedan, om du vill veta vad som gäller.)

 

Fredag för frustration

Strax innan lunch blev jag uppsagd. Mer eller mindre. Projektet var bankrutt. Totalt. Vid slaget fyra gick vi med vinst igen. Nån hade räknat fel. Från uppsagd på grund av arbetsbrist till återanställd på fyra ynka timmar.

Ok. Min vana trogen målade jag förstås ett väl stort fanstyg på väggen under lunchrasten. Men ändå.

Det var jäkligt tur att tillräckligt många ställde upp på innebandy. Rusade runt som ett skållat troll. Eller möjligen som ett yrväder en aprilafton, men utan höganäskrus i en svångrem om halsen. I halsen satt andan. Frustrationerna klättrade förskräckta upp i ribbstolarna, och de har inte hittat ner ännu.

Nu knaprar jag på favoritchipsen och lägger upp storstilade planer för morgondagens joggingtur.

…………………………………………………………………………………………

Tand för tunga

Tre dagar. Tre fikaraster. Tre bitningar i tungan. Bloggar i allmänhet, och bloggande i synnerhet, har ”diskuterats”. Och jag har fegat ur.

Dag 1.
Motparten (bloggar var inte ens på tapeten): Fattar ni varför folk läser bloggar?
Jag: Ja, jag läser bloggar.
Motparten: Va?! jag skulle hellre stirra in i en tom vägg.

Dag 2.
Motparten (det började med ett samtal om kommentarer till tidningsartiklar på webben): Och sen alla de här bloggarna, vem orkar läsa dem, och vilka är det egentligen som bloggar? Mest idioter!
Jag: Idioter finns överallt.

Dag 3.
Tre motparter (fick syn på en artikel om bloggar i en tidning): Nu tjatar de om bloggar igen, vad är det för skit? Vem vill läsa folks dagböcker? Varför tror de att vi är intresserade? Bloggarna måste då ha en jävla massa tid över!
Jag: (Tyst. Började läsa en kurskatalog.)

Dag ett försökte jag faktiskt argumentera – trots väggkommentaren. Försökte förklara; att det (såklart) finns bra och dåliga bloggar, att vissa bloggar innehåller mycket kunskap och klokskap och kulskap, att de väcker nya tankar och ger inspiration, att de är en arena för diskussion och tankeutbyte. Att bloggen öpnnar för möten med människor som har liknande liknande intressen, att man faktiskt kan ha bloggvänner. Och en bibba ytterligare skäl till varför jag läser bloggar. Jag nämnde dock inte att jag bloggar själv. Fegt. Jag vet. Men väggen av oförstånd och motstånd var väl kompakt.

Dag två och tre orkade jag inte ens ge mig in i en diskussion. Om möjligt ännu fegare. Jag vet. Men att försöka argumentera med en betongvägg känns så hopplöst. En betongvägg som troligen aldrig satt sin fot i bloggosfären. Men som har sina åsikter fastspikade likt teser. Uppenbarligen kan bloggande vara oerhört provocerande. Tycker antibloggarna att vi förhäver oss, vi som uppenbarligen tycker att våra tankar och erfarenheter är värda att delas med andra?

 Hur skulle du ha hanterat situationen?

………………………………………………………………………………………..

Baby med bouquet

Bebisar luktar bajs. Ibland. Det hör till. Det är helt ok.

Och syrligt kiss. Och sur mjölk. Och mammasvett. Och helt underbart!

Bebisar ska däremot inte lukta babyparfym. Tycker jag.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Tungt vägande klimatbovar

Världssvälten och växthuseffekten?

Gigantiska och svårlösta problem i vår tid. Syndabock sökes.

Biobränslen? Marknadskrafter? Missväxt? Asiens köttsugna medelklass? SUVar? Oljelobbyn? Nu har forskarna äntligen hittat svaret:  Tjockisarna.

För det kan väl aldrig vara så att var och en av oss bidrar, knubbiga eller ej?

…………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Andrumsbrist

Det sociala ger klåda.

Men för f-n gå ut ur rummet! Jag kan inte blogga när någon hänger över min axel. Eller plockar döda blomblad från blommorna i samma rum. Eller kikar in genom dörren. Eller. Eller. Eller.

Ger upp.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Den enögda djävulen

Upptäcker det långt, långt bakom mig i mörkret. Ett, ett enda, starkt lysande öga som snabbt närmar sig. Ljuset klättrar uppåt, når min backspegel. Bländar mig till tårar.

Så förvinner ljuset. Ögat blinkar till och glöder sedan svagt rödgult i djupet av sin håla. Efter varandra passerar vi in mellan vajerräcken. Vägen blir enfilig. Då väcks plötsligt ögat till liv igen, blinkar frenetiskt. Sänder ut puls efter puls av helljus. Rakt in i min backspegel.

Blink – blink, blink-blink. Flera hundra meter. Så vidgas vägen och den enögda bilen kör om. Försvinner ur min åsyn på mindre än en minut. Jag har ont i ögonen, sinnet fullt av ilska, nästan ända hem.

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..