Självhäftande behov

*sjunger* Jag vill ha mer tejp. Ge mig mer tejp. Jag vill ha mer tejp.
(Melodin: en känd julsång av Adolphson&Falk.)

IMG_2887

Jag har inte sprungit på en vecka. Allt är ledbandens fel. Ledbanden i min vänstra fot som inte har någon karusha kvar. Lika mycket stuns i dem som i resåren i en utnött, gammal baddräkt. Obefintlig alltså.

Jag lyckades kliva snett på ett cirkelpass i brandstationen förra veckan och stuka foth-vetet. Igen. Sist det begav sig var i maj. Sedan dess har jag gjort av med ett oändligt antal rullar idrottstejp. Så blev jag övermodig och skippade den självhäftande fotledsförstärkningen. Omedelbart straff på den oklokheten.

Nu har jag länsat tejphyllan i den lokala sportbutiken. Igen. Och förvarnat om att de bör bunkra upp medical blue. De fem rullar de kunde erbjuda räcker inte långt. Jag antydde också att de borde erbjuda mig mängdrabatt, men den bollen gick inte hem. Snålt. Det lär ju ändå vara jag som säkrar produktionen i tejpfabriken.

Av ständiga stukningarna kan man dock lära sig saker:

  • Att tejpa fotleder effektiv, snabbt och så tejpsnålt som möjligt utan att tumma på stabiliteten
  • Att uttöjda ledband stukas lätt – men också ”läker” snabbt. (De läker inte alls, men fotf-n går att träna med utan smärta även om den är svullen och blågrön.)
  • Att rebah och prehab av fotled borde vara ett stående inslag på träningsschemat.
  • Att man har noll självdisciplin och aldrig genomför de där rehab och prehabövningarna.
Annonser

Lokaldoft

Det går utmärkt att morgonjogga och hålla för näsan; öppna bara munnen på vid gavel. Bästa strategin för känsligare nosar när vinden vänder och Röda ulvens surjästa dunster drar in från salteriet nästgårds. En lokaltypisk luktupplevelse i Skagshamn så här i surströmmingsinläggningstider. Matchar perfekt till rallaros, älggräs och skriande måsar.

IMG_0574

Trafiksylt

koNej, jag har inte skrivit fel i rubriken. Det ska stå sylt – inte skylt. Även om det finns en trafikskylt som varnar för problemet.

Mitt bloggflöde sitter fast i en trafiksylt (försvenskning av traffic jam) i paritet med köbildningarna på E4/E20 södergående vid Södertälje. Anteckningsboken innehållande blogginläggsidéer i Evernote (en telfonhjärnas enda räddning från total senilitet) är välfylld, men knappt någon kommer över bron.

I ärlighetens namn är det nog bra att vissa uppslag inte tar sig längre än till Evernote. Rena hugskott i eftertankens kranka blekhet. Men en del tankespår är ändå värda att sättas på pränt. Förhoppningvis lättar trafiksituationen på blogg@bureborn snabbare än vad Trafikverkets prognoser för Södertäljebron förutspår.

 

7000 meter hinder

Stannar. Kliver över. En dryg decimeter hög stock. Omöjlig att hoppa över en pisspassdag i löparspåret. Luften grötig. Går knappt att få in i lungorna. Klibbig dessutom. Klistrar tröjan obekvämt mot huden. Kroppen totalt osynkad. Kränger. Snubblar på en kottjäkel. Svär och vänder hemåt.

hinder

&#?~^@*!!

Lätta men kraftfulla steg uppför tar jag. Springer i en grön lövsal. Det sjunger i hjärtat. Jag känner mig stark. Oövervinnerlig. Författar blogginlägget om bästa backpasset  i huvudet.

IMG_2852

Och så kliver jag snett…

Sitter en stund på en sten. Vågar inte vika ner strumpan och kolla in fotleden. Testar foten. Promenadbar. Går tillbaka till jobbet. I ett snabbare tempo skulle ha jag antagligen ha missat dessa vårens underverk.

Men. Jag ibland ids jag faktiskt inte se det positiva i tillvaron. Tycker så här:

svordomar

 

Rorschach

Årets först inlägg: ett bläckfläckstest.

flack2

Egentligen finns det förstås inga rätta svar på ett rorschachtest, men mitt har: bihålor.

Mina är inflammerade. Och jag är dödligt less på dem. Och urless på att alla förkylningsvirus obönhörligen måste krypa in i min skalles hålrum, bosätta sig där i flera veckor och ge mig sinuit (bihåleinflammation).

Sådär. Årets första gnäll. Nu till det positiv: Nasonex säljs numer receptfritt på apoteket (bästa lindringen). Jag börjar få till en rejäl schvung i promenadsteget (alternativträning för sinuitpatienter). Jag kan nog börja styrketräna lite försiktigt i morrn´. Jag vet vem Hermann Rorschach var.

Rödnos

Rödnos

Sämsta julklappen: sniff och snörvel och halsont. Antingen en ovälkommen julgåva, eller helt enkelt ett fall av det klassiska: ledighet = sjukdom. Som om kroppen sänker garden och ger virusen fritt spelrum så snart man stämplat ut för semester. Vilket den faktiskt på sätt och vis gör enligt norska forskare. Lite lätt stress kan minska riskern för infektion, men när man sen slappnar av…

…då får man avstå det efterlängtade spypasset på F&S. Inte kan man springa under en klarblå himmel heller, och  yra upp luddiga spår i nysnön. Men man kan vira en överdimensionerad sjal runt halsen, trycka ner sin röda nos i den, ta en lunchpromenad och låta sig bländas av såväl snöglitter som av vyn över en sakta stillnande Fyriså.

Fyrisån