Blodtörst och kadaver

Det är mysigt med kakelugnar. Knaster bakom luckorna. Glödande sken som dansar över trägolvet. Värma handflatorna mot kaklet.

En tunn slinga rök som smiter ut i rummet när spjället stängs för snabbt. Det borde lukta svagt av rök. Istället luktar det lik.

Omvänd giljotin är bättre än kakelugn. För bakom kakelugnen fastnar saker. Som luktar. Kadaver. Nu pågår ett massmord på landet.

……………………………………………………………………………..

Annonser

Hypokondrins högborg

Att torka blodpuddingspyor kan ju göra vem som helst inbillningssjuk. Lite illa mår jag allt. Men inte lika dåligt som stackars Pumlan. Med sinnet fullt av imaginära magvirus börjar jag fundera över annat som kan göra mig sjuk. Godtyckligt valda googleträffar på sökningen gör dig sjuk ger svaret.

Att stress kan göra mig sjuk känns inte som någon överraskning. Eller brist på sömn. Brist på beröm kan tydligen också ge samma otrevliga effekt.

För att inte tala om allt jag stoppar i mig:
Sockret kan göra mig sjuk. Och transfetter. Och omega-3. Och glutamat. Och älgfärs. Och popcorn. Eller kort och gott – maten kan göra mig sjuk.

Min man kan göra mig sjuk. Eller chefen. Djuren. Vädret. Blommigt vatten. Semestern. Och Sandalerna.  

Dolda saker är farliga förstås. Som dolt salt. Och dolt gift i huset. De kan göra mig sjuk. Det kan min skrivare också. Och kanske lömskast av allt – min kudde.

Och så bilen – som kan göra mig sjuk i huvudet.

Jag pendlar (med bil) 11 mil om dagen. Inte konstigt att jag känner mig lite spyfärdig.

…………………………………………………………………………………………………………………….

Postala slemspår

Ibland behöver man lugn i livet. Eftertanke. Då funkar snigelskådning. Mina skaldjur trivs bland kirskålen, i gärdesgårdsskuggans trygghet.

De tar sig faktiskt fram fortare än man anar. 50 meter i timmen. Så snabbt förflyttar sig i alla fall Cecil, Austin och Muriel; brevbärare på universitetet i Bournemouth. De bär ut veritabel snigelpost.

De tre sniglarna ingår i projektet  Real Snail Mail. Intet (eller litet) ont ananade kryper de runt i sin ”trädgård”, allt medan elektroniska chip på deras skal tar emot och levererar mejl. Men fort går utdelningen inte. Det tar bästa brevbäraren Austin i snitt 1.96 dygn att leverera ett brev från en brevlåda till nästa.

Till och med det svenska postverket är snabbare. Ibland.

 

……………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Tanngrisnirs skägg

Eller så var det kanske Tanngnojst som pryddes av den dunkelblå skäggväxten? Blå slöjor som sträckte sig från molnen, nuddade nästan trädtopparna. Eller så hade bockarnas husse Tor missat tiden hos barberaren?

Då blev han arg och hivade iväg Mjölner. Och jag fick stänga ner datorn för att rädda modemet. Det fantastiska inlägg jag författat i sinnet sköljdes bort i åskskuren. Kvar blev bara nåt dravel om asagudar och deras getter.

…………………………………………………………………………………………………………………………

Vägkonst(igheter)

Sorgset betraktar nalle den passerande trafiken.

Eller kanske den plastiga vännen vid sina fötter?

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Jag ville, jag vore

Ett lindblomsfrö.

Som rasslar när blåsten slår den i kullerbyttor över stenläggningen. Dansar en yster dans – jag tror det är en jigg – tillsammans med en övergiven plastpåse. Virvlar mot himlen när västan tar i. Och dalar likt en gyllena flinga mot marken. Rusar fram över asfalten i fartvinden från ett avgasrör.

Eller bara vilar i skuggan under en parkbänk.

Ibland orkar jag knappt tänka. Vill bara virvla. Bäras dit vinden önskar. Och vila i skuggan.

……………………………………………………………………………………………………………………………………………

Solvarma drömmar

Jag ville, jag vore, en solkatt.

Albert

Bekymmerslöst värmande fötterna i morgonsolen.
Lägger upp planer för dagen:
sova i solskenet, äta, vandra i gräset
samt ligga på en filt och kisa.

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Höstlig chimär

Vetet på åkrarna är blekt, som utsuget av miljontals bladlöss. Trädens löv är smutsigt gulgröna. Så där som de kan vara i slutet av september. Trötta och dammiga efter en sommars sus. Asparna skiftar i orange.

Höstens lugn sprider sig genom kroppen. Vill bygga en kokong. Krypa in. Somna.

Tar av mig solglasögonen. Allt är plötsligt självlysande grönt och förväntansfullt. Stresshormonerna vaknar. Våren har så förbannat bråttom.

…………………………………………………………………………………………………………………………