Solens ögonblink

Lämnar rullgardinen oanvänd och låter morgonsolen strömma in genom fönstret. Värma mitt ansikte. Som att stå framför en nyss öppnad ugnslucka. Känna hettan från bullbaket träffa huden.

Blundar. Ljuset är varmgult, med flammor i orange. Med ögonlocken hårt sammanpressade exploderar flammorna i ljusgult.

Så blir ljuset plötsligt limegrönt för att sakta kallna till blåbärochmjölk. En molnsky som tätnar, grånar. Vänder mig om och somnar om.

…………………………………………………………………………………………………………………..

Norrlandsresan

Den faluröda färgen är blekare. Färgflagorna fler. Liksom de själlösa perspektivfönstren. De proportionslösa utbyggnaderna. De förfallna ladugårdarna och ladorna med nedfallna tak. Takstolarna likt gråvita benknotor mot himlen.

Strax norr om Söderhamn drabbas jag alltid av melankolin. Det ofärdiga och oavslutade. Det förfallna och övergivna. Husen tycks spegla ett oromantiskt och uppgivet folk. Som låter en ogästvänlig natur överta herraväldet.

Strax söder om Sundsvall utbrister jag vid varje resa: ”jag tänker aldrig flytta till Norrland igen!

Så. Strax norr om Härnösand blir sinnet lättare. Istället för karghet ser jag frihet. Höga kustens klippor reser sig envist ur havet. Amivalens. Kanske en sommarstuga?

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Kulen glädje

Världen hukar. Torpen tycks vinkla ner sina takfötter, som ville de skydda timmerväggarna mot de iskalla vindbyarna. De nyklippta fåren – kantiga i kroppen – kryper tätt tillsammans. En ung kvinna försöker göra sin hals kortare. Pressar ner haka och kinder i jackans krage. Ärmarna utan rörelse eftersom armarna i dem leker inte-nudda-kläderna.

Bredvid henne hoppar glädjen. En liten tufsig hundvalp. Snubblar på sina för stora tassar, öronen rakt upp. Nafsar efter snöflingorna som dansar i vindbyarna. Lycklig i livet.

……………………………………………………………………………………………………………………………

Sexton små stressorer

Stresshormonerna rusar genom kroppen. Uppmärksamheten vänds än hit än dit. Jösses, vad gör flickan i de rosa byxorna? Akta! Hon kan klämma fingrarna! Och de två pojkarna med för stora gummistövlar? De borde verkligen sitta ner. Tänk om tåget stannar. Då kan de ju ramla. Slå sina nosar. Hjälp! Den där lilla? Hon tänker väl inte kliva av? Stopp! Stopp!

Det är jobbigt att åka tunnebana med en skock dagisbarn. Också om de inte är ens egna, utan totalt och enbart andras ansvar.

…………………………………………………………………………………………………………………………….

Väderlek i varpen

Naturen som en trasmatta. Vävd i tuskaft. Vartannat inslag solbelyst. Vartannat regntyngt disigt. Sakta bränner solen bort molnsjok efter molnsjok.

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Grånad gryning

Morgontimmen är en gammal dam.

Nysnön ligger som sirligt knypplad spets över mörkbruna leråkrar. I motljuset gnistrar nattens regndroppar, biljanter i tallarnas hårnät. Soldiset målar naturen spröd som pergament, tunnt likt åldrad hud. Ekarnas grenar blir knotiga fingrar, kärvt böjda efter år av slit.

Det doftar rosenvatten och hårläggningsvätska. Men det kanske bara är spolarvätskan?

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Lyckans löften

I den ekande hallen väntar de. Hon och han. Han och han. Händer som nervöst smeker en kjol till rätta, spänt fingrar på slipsknuten, putsar bort osynligt damm från byxor i läder. Fuktiga handflator. Fokuserad väntan i det regntunga ljuset som faller in sidledes genom Stadshusets fönster.

Innanför den tunga ekdörren avges korta, koncisa löften. För livet. Äktenskapslöften på löpande band. Skulle ha kunnat kännas industriellt, men gör det inte.

För de som stiger ut ur rummet är så lyckliga. Lättat och rörande lyckliga. Byter varma, nästan blyga, blickar. Går hand i hand nerför den nötta, breda stentrappan. En försiktig kyss bakom balustraden, där de tror att ingen ser.

Allra vackrast är paret i skinnbyxor och kritvita skjortor. Skor med stålhättor. Snaggat hår. En tatuerad orm på ena armen. Ställer upp för fotografering mellan innegårdens kolonner. Tar av sig mc-jackorna trots regn och isande vindar. Kryper in mot varandra. Söker – och får – värme. Och en kyss. Medan regnet gör skjortorna transparenta. Lika genomskinliga som deras ansikten. Avslöjar kärleken.

 ……………………………………………………………………………………………………………………………

Magisk medicin

19.18
Liten skrutt ligger het och slö i soffan. Orkar inte ens äta upp sin halvsmälta ananassplitt. Drar upp fleecefilten till hakan. Fryser. Ögonen blanka. Rosiga kinder. Vilar kinden mot pappas arm.

19.47
Liten skrutt blandar tejp- och flirtkuledeg i en ljusblå plåthink. Intensivt vispande med gul plastsked. Till clownens pappa. Jagar hjärtformad ballong. Sprutar limgrädde i bakformen, en skruvlåda. In under gyllene kudden – ugnen såklart.

Feberyrsel är det inte.

19.19 fick liten skrutt ipren.

………………………………………………………………………………………………………………………………