Ordfylleri

Läser gör jag oftast omedvetet. Ögonen vandrar över sidan, skickar signaler till hjärnan, som kopplar ihop de inscannade orden. Ger dem betydelse.

Allt sker sekundsnabbt. Utan motstånd. Men Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött utmanar mig. Den raka ordföljden tvingar mig att läsa varje mening två gånger. Måste medvetet vända på orden.

Typ: ”Jag bara stirrade utan svar och fast Alex ville visa hårda ytan man såg han knäcktes.”

Inser att jag i vanliga fall inte registrerar alla ord. Blicken hoppar mellan betydelsebärande fragment av meningar. Hjärnan kopplar ihop dem efter ett invant mönster. När bärarna byter plats bryts mönstret och innehållet glider undan.

Hur mycket annat i livet registrerar jag lika fragmentariskt? Tolkar enligt rutinmässiga mallar?

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Rykande färskt pelargonium-ord

Kanske blir jag först. Med att generera en träff på google med mitt nyfunna ord: pelargonhäxa.

Bree PelargonTyvärr kan jag inte ta åt mig äran för skapandet. Mitt sinne fångade ordet i farten. Någonstans längs riksväg 55 mellan Säva och Ramsta. Negar Josephi  i P1:s kulturnytt recenserar Claire Castillions senast översatta bok Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska; ”Pelargonhäxor med prestigemiddagar och fejkidyll till frukost, lunch och middag”.

Kärnfamiljsfruar som gått över gränsen till nervsammanbrott. Drar omedelbara paralleller till Bree Van De Kamp. Desperat husfru. Ser dessutom likheter mellan henne och mina pelargoner.

Vet inte om jag ska våga mig på boken.

Avrapportering 14 feb. 8:48.
Google ger två på träffar sökordet ”pelargonhäxa”. Både leder till min blogg. Vad nu det är värt.

………………………………………………………………………………………………………………………………….

Kanaliserade namn

Vi har fyra P:n. I radion alltså. Kanaler med de knastertorrt logiska (och synnerligen fantasifulla) namnen 1, 2, 3, 4.

Kanalerna innehåller program. Där tillåts mer variation och kreativitet vid namngivningen. Men jag anar ett mönster, en mallad form. Och bjuder på en frågelek: gissa kanalen.

 

1. Felicia, Aurora, Monitor, Notturno?

2. Cirkus Kiev, Mammas nya kille, Pang Prego?

3. Vetandets värld, Samtal pågår, Teologiska rummet?

4. Bildoktorn, Häng med, Ring så spelar vi?

 

Grupp 1 – kulturellt pretto med stilren überkänsla. P2.  

Grupp 2 – lite bakåtlutat och lekfullt. Ska ge sken av att namnet (gärna med småcool klang) hasplades fram över en latte tre minuter före sändning. P3.

Grupp 3 – tydliga bildningsambitioner med akademisk under- (eller över-) ton. P1.

Grupp 4 – hemtrevligt och puttrigt. ”Vi är en stor familj”. P4.

Ok, ok. Det finns svarta får i tre av fyra kanaler. Som P1:s Kaliber, P2:s Synk och P4:s Dist. Men de har en sak gemensamt. De försöker låtsas att de sänds i P3.

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Att låna en hoppetossa

Lilla skrutt behöver inte låna, hon uppfinner. Hoppe-li-hopp. Så kallar hon sitt mjukisdjur med påse på magen. Kängurun alltså.

Känguru är annars det mest lånade ordet i världen, enligt en TT-artikel på DN.se. Följt av kaffe, te och vin. Uppenbarligen har vi svårt att hitta på egna bra ord för goda drycker. Fyra i topp av minst lånade: att gå, du, igår, svart.

Vissa är också mer uppfinningsrika (eller protektionistiska?) än andra. Kinesiskan innehåller en procent låneord, engelskan 40 och holländskan 20. Det är kul  med egenskapade ord. Skrutt, 3 år, är bra på sånt. I helgen var vi på ävenflykt. En äventyrlig utflykt. Kan ju inte sammanfattas bättre.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Tondöv klagolåt

Har kört fast i det leriga diket – klagovisans dike. Klagovisor är förexten vanligare på nätet än klagolåtar, men färre än klagosångerna. Klagomelodierna är närmast utrotningshotade.

Klagosång ger 13800 träffar på Google. Klagovisa 4000 och Klagolåt 3900. Klagomelodi däremot bara fem.  De ohotade vinnarna på gnällsidan är Klag som ger 889 000 träffar och polaren Klaga med sina 989 000.

De musikaliska klagoträffarna leder ofta, mycket ofta, till bloggare med idétorka. Klaga däremot gillas av verk, ombudsmän och styrelser.

Sån statistik kan man ju alltid producera när man i vild förtvivlan försöker undvika att förvandla den egna bloggen till en personlig klagomur. Klagomur genererar förexten 6990 träffar. En liten del av dem syftar på Västra muren i Jerusalem.

Felaktigt namn eller ej. Det klagas med inlevelse vid den muren. Men det är också en plats fylld av dans och sång. Och av människors tankar. Människors händer. Murens sprickor är fyllda med hårt sammanpressade pappersbitar. Ord riktade uppåt. Stenarna är blanknötta. Mer än tusen år, tusentals händer, tusentals läppar har gjort den skrovliga ytan len som silke. Där syns tiden.

………………………………………………………………………………………………………………………………

Blå timme utan kulör

Skymning. En diffus tidrymd av diffust ljus. Blåtonat, kobolt tror jag, med ett uns preussiskt eller cyan. Den blå timmen när dagen övergår i kvällsmörker. När blicken har svårt att fokusera, hitta konturer.

I dag var skymningsljuset inte blått utan märkligt färglöst. Gjorde skäl för namnet skumrask. Eller tussmörker. Ett ord för det där tillståndet av halvdager. Ordat om i artikeln ”Tussmörker och skymningljus” av DN:s språkguru Catharina Grünbaum .

Tussmörker. Laddar skymningen med än mer magi. Lämnar utrymme för något överjordiskt. Fantasin skapar särgena varelser i grenarnas rörelser. Skuggor får liv i ögonvrån.

…………………………………………………………………………………………………………………………………

Dagens fynd

Kullerbyttera.
Vilket underskattat verb. Utdött? Tja, i så fall borde det återuppstå.

Hittat i en gammal artikel i DN. Skvallerbyttor och kullerbyttor.

Gillar krångelbytta oxå.
En sådan är jag ibland. Strular till livet. Alldeles på eget bevåg.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………

Litterärt tonade drömmar

I natt drömde jag på annans språk. Per Olov Enquists. Ett vackert och bärande språkbruk. Varje ord fyllt till brädden.

Läste ”Boken om Blanche och Marie” innan jag somnade. Sidorna upplysta av en klassisk, svensk, sjuarmad advenstake. Levde mig in i 1800-talets Paris där  ”hysterikan” Blanche och nobelpristagaren Marie Curie i Enquists tolkning delar liv och öde. Där vetenskap och upplysning ställs mot övertro och fördomar. Sekelskiftets två ansikten. Ohjälpligt hoptrasslade.

Men det är inte om bokens sinnessjukdom, kärlek, hypnos, radioaktivitet eller amputerade lemmar jag drömmer. Minns inte ens innehållet, bara att språket inte var helt och fullt mitt eget. Rytmen var en annan. Orden mer koncentrerade. 

Vaknande och kände mig för ett ögonblick uppfylld. Sen såg jag de sju ljusen och hitta tillbaka till mina egna ord. Kändes som om jag förlorat något.

………………………………………………………………………………………………………………………………