Kategoriarkiv: Tänkt

Klädkod: bonnbränna?

Publicerad den av

0

Smala butiksanställda får kunderna att shoppa mer. Det tror åtminstone den brittiska klädkejdan Next. Och uppmanar sina anställda att hjälpa naturen på traven. Slimma till figuren med kritstrecksränder, långa örhängen och slimmade byxor. Det berättar DN. Stilguiden lär också ge tips som att en piffig sjal kan lura bort betraktarens ögat bort från sånt man helst vill gömma. Typ ridbyxlår och hängbuk?

Vi vill också att folk öppnar plånboken. Kan en stenhård dresscode locka fram mer pengar till forskning? Mitt Einsteinsvilda hår kan kanske stimulera penningströmmen. Ger ju ändå ett visst intryck av briljant vetenskapsman (som inte har tid att klippa håret). Eller kanske ska vi snarare sälja in vår förankring i verkligheten. Att vi står med båda tassarna tryggt i jorden. Leriga gummistövlar och en truckerkeps. En rejäl bonnbränna som signalerar att vi är praktiker ut i fingerspetsarna.

Vem hostar upp cash till ett gäng i jeans och birkenstock?

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Karriäristiska tvivel

Publicerad den av

0

Det kliar som en svettvarm yllemössa. Irriterar som kläderna mot kroppen när man är trött, så trött, bara vill sova.

Jag förpackar forskning. Slår in i glansigt papper. Krullar snören. Utanpåverk.

Så vaknar tvivlet. Som en klåda under huden. Vill jag vara den som väljer papper? Bestämmer färg på snöret? Eller vill jag skapa innehåll?

…………………………………………………………………………………………………………………………….

Ordfylleri

Publicerad den av

4

Läser gör jag oftast omedvetet. Ögonen vandrar över sidan, skickar signaler till hjärnan, som kopplar ihop de inscannade orden. Ger dem betydelse.

Allt sker sekundsnabbt. Utan motstånd. Men Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött utmanar mig. Den raka ordföljden tvingar mig att läsa varje mening två gånger. Måste medvetet vända på orden.

Typ: ”Jag bara stirrade utan svar och fast Alex ville visa hårda ytan man såg han knäcktes.”

Inser att jag i vanliga fall inte registrerar alla ord. Blicken hoppar mellan betydelsebärande fragment av meningar. Hjärnan kopplar ihop dem efter ett invant mönster. När bärarna byter plats bryts mönstret och innehållet glider undan.

Hur mycket annat i livet registrerar jag lika fragmentariskt? Tolkar enligt rutinmässiga mallar?

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Försakelse med grädde

Publicerad den av

3

I morgon inleds den – fastan. 40 dagar lång. Söndagar undantagna. Enligt kristendomens västkyrkliga tradition. Startsignal på askonsdagen. Känns dammigt och torrt.

Fettisdagen däremot är fet och svulstig. Synnerligen gräddig. Jag svullade i mig en semla. Under tiden funderade jag på morgonens Tankar för dagen. Regissören och författaren Pernilla Glaser talade om att avstå, att försaka. Passande så här i fastans tid.

Vad är jag beredd att avstå? Inte för att komma närmare en gud. Inte för att rena själen – eller kroppen. Men för att ta ansvar. För miljön till exempel? För solidaritet? För världen.? Något större än jag själv?

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Längtan efter dammdans

Publicerad den av

3

Hittade en gammal minnesbild. En syn jag inte upplevt på länge. Som saknas mig. Damm dansande i en solstråle. Vilsamt dalande eller, om handen stört luftrummet, virvlande som mystikens dervischer. Ett kroppsligt minne av värme. Ett själsligt av lugn.

Längtar efter solen. Bara en glimt anad mellan molnen skulle göra sinnet lättare. Hjärtat varmare. Men också efter tid. Den egna, som tillåter stilla betraktelse av damm som svävar i vårsolsljus.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

En om dan´

Publicerad den av

3

Undrar hur många gånger jag gjort det? Lovat mig själv att utföra något varje dag. Ett mer eller mindre ambitiöst projekt.

Första gången var jag åtta. Eller kanske nio. Fick en dagbok i födelsedagspresent. Orange med en kattunge på framsidan. Pärmen plastigt blank med stoppad känsla. Ett minimalt gyllene hänglås, med en lika minimal nyckel. I boken skulle jag skriva varje dag.  Kära dagbok. Höll kanske en vecka. Så saknas ett datum. Dagen därpå ber jag bokvännen om ursäkt. Efter tre veckor gapar de vita sidorna tomma.

Två år senare: dagbok 2 – tjock, vit med en bild av stiliserade blommor och en knästående flicka på framsidan. Så dagbok 3 – en helt vanlig anteckningsbok med svärta pärmar. Skriver om killar. Och kärlek. Dagbok 4 – en turkos skrivbok. Alltid samma intention. Varje dag. Dagbok 4 följs av ytterligare slankiga skrivböcker. Nummer 5, 6, 7 och 8. En obruten kedja. Få datum saknas i dem. Men sen tar det slut.

16 år – jag ska skriva en dikt. Varje dag.

23 år – jag ska teckna ett självporträtt. Varje dag. Varannan dag med vänster hand.

27 år – jag ska motionera.

32 år -jag ska ta en matsked norsk fiskolja.  (Fixade en vecka, sen klarade jag inte smaken längre. Överdos fisklever.)

35 år – jag ska äta vitaminer.  Eller vitlökkapslar. Eller omega 3.

38 år – jag ska blogga. Varje dag.

Blir något bättre om det görs varje dag? Knappast.  Och inte fan blir man klokare med åren.

………………………………………………………………………………………………………………………………

Tidsenligt

Publicerad den av

0

När jag vill gympa hjärnan ger jag mig i kast med Tiden. Cyklisk eller linjär. Absolut eller relativ. Fastnar ofta för filosofiska tankar om tiden som subjektivt begrepp. Ett sätt för vårt medvetande att försöka greppa det som pågår runt oss.

Får det dagliga att synas litet. Ger perspektiv på varandet och livet. Vidgar blickfånget.

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Jag – en skalad lök?

Publicerad den av

0

Utan yttre stimulans tycks mitt medvetande tomt. Stillastående. Luktar lite instängt. Som ett avslaget kylskåp, ingen har öppnat dörren på en vecka.

Så gläntar P1 på dörren. Filosofiska rummet på temat ”gnothi seauton”. Citat från Apollotemplet i Delfi – ”känn dig själv”. Vad är självkännedom och vad, eller vem, är det man i så fall lär känna?

Uppenbarligen har många, undertecknad inkluderad, en känsla av att det finns ett sant jag. Omaskerat. Äkta. En pärla längst inne, bakom alla lager. Som att skala en lök.

Men. Hjärnforskningen har inte lyckats hitta några belägg för att något sådant kärnjag existerar. Jaget är något under ständig utveckling. Pusselbit som läggs till pusselbit. Erfarenheter, intryck, reaktioner, känslor, förnimmelser skapar självet.

Självkännedom handlar inte om att klä av något, hitta centrum. Snarare om att förstå det man upplever som sitt jag. Inse hur man reagerar och agerar. Och varför.

…………………………………………………………………………………………………………………………………