Kategoriarkiv: Tänkt

Fullt medvetande

Publicerad den av

1

Jag befinner mig på efterkälken. Min morgontidning stavas nämligen Enköpings-Posten. De ligger ungefär ett halvår efter. I det mesta. Som det här med ”medvetet närvarande”, eller ”mindfulness”. En meditationsfom med zenbuddhistiska rötter. Bra mot stress uppenbarligen. Lär ha en ”jagstärkande” effekt. Det skrev de om i dag.

Jag blev nyfiken. Googlade lite. Och upptäckte att andra varit snabbare. Svenska Dagbladet till exempel. De skrev redan i maj om fenomenet under rubriken Hjärnan mår bra av stilla fokus.

Handlar om kloka saker; som att leva i nuet. På riktigt. Inte stå och diska och fundera över livets mening. Nej. Det gäller att diska – medvetet. Känna efter hur det varma vattnet smeker händerna, koncentrera sig på hur diskborsten avlägsnar ingrodda matrester. Låta hjärnan fokusera.

Tvingar mig att ignorera den svaga tonen av alternativt kuckelmuckel som lurar i faggorna. Sånt som ger mig ståpäls. För jag tror på att vara närvarande i ögonblicket. Att rikta hela uppmärksamheten mot något – och låta den stanna där. Att uppleva något helt och fullt. Låta hjärnan vila från annan input. Åtminstone ibland. Men inte när jag diskar. Det är funderingarna över annat; livets mening eller smutsen i hörnen, som får mig att stå ut med disken. Tråkigare syssla får man leta efter. Närvaro, eller inte.

…………………………………………………………………………………………………………………………………

Övertidsenligt

Publicerad den av

0

Vaknade med en insikt om att jag prioriterar fel i livet. Att vardagen har fått mig att förlora något väsentligt, perpektiv på livet kanske.
Ett citat träffade mig som ett knytnävslag i magen sent i går kväll. Malde runt i hjärnan hela natten, idisslades av något undermedvetet, steg upp till ytan när solen kysste mig vaken.

”Jag har aldrig träffat någon som på dödsbädden önskat att han hade tillbringat mer tid på jobbet.”

Så jävla sant, säger jag tvärsäkert – och jobbar över två timmar till. Att prioritera annat kräver mod att be fröken duktig flyga och fara. Att strunta i deadlines, både egna och andras. Det ska jag göra. I morgon. Tror jag.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Irriterande surr

Publicerad den av

0

Stress, stress, stress. Surrar i huvudet, totalt ofokuserad och handlingsförlamad.

Försöker tagga ner. Kryper upp i soffan, te i älsklingskoppen.

Då kommer annan surrande. Än mer ofokuserad. Och landar.

Kommer jag också att drunkna?

…………………………………………………………………………………………………………………………..….

Headbang i betong

Publicerad den av

1

Pratade i timmar. Trodde att vi talade om samma sak. Var konrekta. Målinriktade.

Gick ut. Stängde dörren. Och så blev det bara svart.

Matt. Energiätaren hade käkat upp all drivkraft. Knaprat i sig orden. Och orken.

Mållös.

Det kallas visst utvecklingssamtal.

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Författarämne, nej.

Publicerad den av

0

Jag är social. Mycket. En sån där människa som gärna oombedd kliver in på andras kontor för att snacka. Om allt, och intet. Som är först ner i fikarummet, och den som sist sätter in kaffekoppen i diskmaskinen.

Om jag vore författare (det är jag inte) skulle detta skapa misstänksamhet. Åtminstone hos Peter Englund. Han hävdar på sin blogg att författare är ensamvargar, att det krävs av en författare att han/hon kan stå ut i sitt eget sällskap. Själv är han så ovillig att lämna skrivbordet att han laddar en ”russinburk”. Många små askar russin räddar honom när blodsockret sjunker. Han kan lugnt stanna på rummet. Slipper riskera att en pratsjuk, social varelse sätter tänderna i hans medvetande.

I min tolkning borde det innebära att han ser en motsättning mellan att njuta av ensamhet och att ha stora sociala behov. Att de verkliga storverken, de högsta tankarna skapas i upphöjt sällskap med enbart det egna jaget. Kanske det.

Jag myser i ensamheten, njuter av de egna tankespåren. Men piggast är medvetandet i mötet med andra. När andras idéer och åsikter kräver uppmärksamhet. Fungerar som katalysator. Kommer de inte till mig, söker jag upp dem. Snackar om trivialiteter. Kickstartar hjärnan och återvänder påtänd till skrivbordet.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Uppdaterat

Publicerad den av

0

”Slit och släng”. Vi konstaterade vid dagens fikapus att uttrycket borde bytas ut. Mot ”köp och släng”. Många var indignerade över konsumtionskultur. Överflöd. Slöseri. Andra erkände att man blir glad av att shoppa. Sprittande fnissig av att komma hem med famnen full av kassar.

Sen gled vi över till Feng-shui. Röj upp i röran med kinesisk (?) visdom. Släng, släng, släng. Flera menade att man blir glad av att rensa ut. Känner sig fri. Euforisk.

Så man blir lycklig av att köpa. Och lycklig av att slänga. Men äga då?

…………………………………………………………………………………………………………………………………

Sanningen och lögnen

Publicerad den av

1

De diskuterade sanningsfascister på radion. Människor som aldrig ljuger. Som är stolta över att alltid säga sitt hjärtas mening. Det är ju fint. De håller ärligheten främst, är principfasta, låter sig inte köras över. Eller?

Genom att alltid säga sanningen kör de ibland över andra. Som en bulldozer. Rätt okänsligt. Om kollegan klippt håret och man tycker han/hon ser ut som en rugguggla kan man faktiskt hålla tyst. Behöver inte oombedd trumpeta ut att frisören tycks ha slunkit med saxen. Och frågar någon är det helt ok att presentera en liten, vit lögn; ”intressant frisyr”.

En spudlande glad fyraåring som stolt visar upp sin teckning med orden: visst är det fin? är inte värd ett krasst – om än ärligt – nej.

Att framhåll sanningssägandet som norm och princip gör det enklare att leva. Genom att alltid vara 100 procent ärlig behöver man aldrig göra något val. Ta ett etiskt ställningstagande. Fundera över hur egna ord påverkar andra. Bestämma sig för hur man ska göra; ljuga och undvika att såra en medmänniska eller säga sanningen, följa sitt rättesnöre och göra någon annan illa.

I min värld är svaret inte självklart. 50-50 kanske. Eller 30-70.

Men sanningsfascisten vet. Alltid. Kritiserar frisyren – och går sedan raka vägen hem och ljuger frun (och resten av världen) rakt upp i ansiktet; nej, jag har aldrig haft sex med den där kvinnan.

……………………………………………………………………………………………………………………………..

Tanklös klokskap

Publicerad den av

1

”Det är tanken som räknas”. Vilken bullshit.

– Jag tänkte hjälpa dig att flytta, men jag hann inte. Men det är ju tanken som räknas.

Och så står man där med pianot kvar ute på gatan.

– Jag tänkte bjuda på middag, men det kom annat i mellan. Men det är ju tanken som räknas.

Jaha, jag är fortfarande hungrig.

– Jag tänkte gå emellan när den där knivbeväpnade galningen dök upp, men jag filade naglarna istället. Men det är ju tanken som räknas.

Död är jag.

Finns fler såna där absurda visdomsord, det lärde jag just av Stefan Einhorns bok ”Konsten att vara snäll”. Varför är ensam stark? Varför ska man gå när allt är som roligast? Vadå, lagom är bäst?

………………………………………………………………………………………………………………………………