Kategoriarkiv: Testpilot

# 23 – Spotify Running

Publicerad den av

9

När jag började springa första gången (vi snackar sent 1980-tal) skumpade en klargul Sony walkman alltid i ett läderbälte runt min midja. Fyllde mina öron med ZZ-top. Den hängde där även när jag började springa i mitten av 90-talet, och i slutet av detsamma. Tålig pryl det där. När springlusten tändes 2006 (jag har börjat – och slutat – springa x antal gånger i mitt liv) har jag för mig att jag gjorde det i sällskap av en liten svart mp3-spelare. Och ZZ-top. Sen köpte jag den iPod jag fortfarande fäster runt överarmen de gånger jag vill springa med musik. Vilket sker alltmer sällan. Och nästan aldrig till ZZ-top.

SpotifyDenna vecka testade jag sent om sider modernare teknik: att springa tillsammans med min mobil, och Spotify Running. Spotify Running är en app som anpassar musikvalet efter kadens. Man väljer tema (typ ”Reggae Run”) varefter en käck dam uppmanar en att börja spinga så ”hon” kan mäta ens tempo (bpm, steg/minut). Låtarna som spelas matchar sen detta tempo.

Analys

Jag har ingen träningsklocka som kan mäta kadens så bara det kändes lite kul. 180 bpm bestämde mobilens stegräknare. Hur välkalibrerad och noggrann den nu är. För säkerhets skull testade jag ett gäng extra gånger både på väg och på skogsstig. Samma resultat. 180.

Första löprundan sprang jag till så kallade ”Running Originals”, musik specialskriven för löpning. Elektroniskt. Konstruerat. Lite filmiskt övermaga. Om man står still och lyssnar. Springer man funkar beatet klockrent! (För mig.)

Löprunda nummer två valde jag istället ”Rekommenderas för dig”, som väljer musik utifrån tempo och vad man själv lyssnat på och sparat i sitt bibliotek. Antar jag. Det är inte de ”egna” låtarna som spelas utan låtar som Spotify tycker borde passa en.  Eric Clapton? Jorå. Kvinnaböske och Di sma under jordi?! Nej. Nej. Nej.

Hiss eller diss

Hiss för specialkomponerad musik i anpassad takt som fixade lite extra driv i steget. Jag kommer absolut att använda det när löpningen går trögt och skallen behöver boostas. Diss för Spotifys rekommendationer. Den algoritmen måste vara felprogrammerad.

# 22 – Mountainbike (på riktigt)

Publicerad den av

13

Att äga en mtb är en sak. Cykla på den en annan. Manövrera den över stock och sten en helt annan femma. Trolska morgonjoggar i all ära med förra helgens träningsresa till Säfsen hade ett helt annat huvudsyfte: stigcykling.

Analys

Tillsammans med tvenne goda vänner kastade jag mig handlöst utför Säfsens allra mest tekniska cykelleder. Svischade i 180 knyck över spänger och stenrösen. Stajlade på bakhjulet och hoppade utför trappor. Eller nej. Det gjorde jag inte. Jag är alldeles för konsekvensmedveten. En omskrivning för feg.

Men jag cyklade på stigar. Mjuka slingrande barrstigar. Steniga stigar. Leriga stigar. Rotiga stigar. Uppför. Nerför. Brant uppför. För brant nerför. Ibland högt skrattade. Ibland i skräckblandad förtjusning. Ibland med hjärtat i halsgropen. Jag utmanade mina rädslor och vann!

Hiss eller diss

Hiss på den!

# 21 – Släpvagn

Publicerad den av

6

Snart är mitt nyårslöftesprojekt i takt med tiden = veckonumren. I helgen klev jag utanför min bekvämlighetszon och satte mig bakom ratten i vår bil – med släpvagnen tillkopplad. Det har alltid, alltid, alltid varit sambon som kör när släpet ska med. Nu tycker jag att det är hög tid att även jag kan köra ett lass rat till återvinningsstationen! Eller hämta jord på Molnsätra gård.

Analys
1. Köra rakt fram med ett släp. Lätt som en plätt! Även om det går frustrerande långsamt på motorvägen.

2. Kvinnor kör uppenbarligen sällan med släp. Männen i släpvagnskön till jordbutiken såg ytterst förvånande ut. På fullt allvar.

3. Sambon hyser vissa tvivel om min släpvagnskompetens. När det krävdes backande mellan jordhögarna tog han över ratten.

Hiss eller diss

Omöjligt att avgöra ännu. Jag har ju inte klarat den riktiga utmaningen: backa med släp. Ytterligare övningskörning inplanerad. Jag ska bli världsbäst på släpvagn!

# 20 – Sichuanpeppar

Publicerad den av

9

Dags för en matrelaterad vidgning av vyerna i testpilotprojektet igen: Scichuanpeppar. Som för att skapa oreda i begreppsvärlden alls inte är någon peppar utan en vinruteväxt, släkt med citron och apelsin. Det är de pyttesmå, brunröda frukterna från ett litet träd som är kryddan. Eller egentligen bara skalet på frukten. De svarta kärnorna ska man nog helst sortera bort innan man kryddar maten. Gruskornsknastervarning annars. Om jag begripit saken rätt kommer sichuanen bäst till sin rätt om man mortlar sönder den, och sen fräser på den i olja.

sichuan copy

Analys

Alltså. Det här är första gången jag smakar en krydda där smaken inte är huvudpoängen. Istället är det den säregna känslan av pirr och kittel i munnen. Tungan känns lätt bedövad. Det är inte starkt. Bara helt eljest. Påminner inte om något jag smakat förut, möjligen svagt, svagt om upplevelsen av sånt där kolsyrat godis som poppar i munnen. Jodå, sichuan har en smak också, lite citruslikt syrligt, lite enbär kanske och en pikant pepprighet.

Hiss eller diss

Hiss. Igen. (Börjar möjligen bli en aning tjatigt.) Vi fräste sichuanpepparen med ingefära och chili och vände sen ner kokta risnudlar och massor av grönsaker i kryddpastan. Mums! Sichuanpeppar på den ugnsstekta kyckligen var också supergott.

# 19 – Scott scale 760

Publicerad den av

8

Att testa att leva livet vänsterhänt är ett lättköpt och billigt testpilotprojekt. Helt gratis. Köpa cykel är allt annat än billigt. Men kul! Och gör det kuligare att cykla i skogen. Det var i alla fall syftet när jag traskade iväg till cykelhandlarn´ och rullade hem med en splitterny mountainbike.

Analys

Min gamla mountainbike hade minst 25 år på nacken. Eller på styret, eller vad man nu säger om cyklar. Min nya, läckra Scott Scale är lättare, smidigare – och den har stötdämpning på framgaffeln. Mindre risk för vibrationsskador på osläta underlag. Enklare att manövrera. Men det gäller att komma ihåg att låsa dämpningen på asfalt annars suger dämparna all kraft ur trampet. Halleluja för skivbromsar som biter! Halleluja för tysta, snabba växlar som glider över kuggarna. Allt annat än halleluja för en sadel modell medeltida tortyrredskap. Inte ens tredubbla blöjbyxor skulle höja den sittkomforten. Sadeln snabbt utbytt mot mer polstrad variant. Tramporna ännu inte utbytta mot cykelskovarianten. Vågar inte sitta fastklickad i skogsterräng. Än. Men snart så. Tror jag.

Hiss eller diss

Hiss. (Fattas bara annat när man är ett gäng tusenlappar fattigare.) Hiss också för den nya cykelhjälmen som faktiskt sitter fast på huvudet och inte balanserar som en kalott uppe på hjässan.

Extra hiss efter eftermiddagens cykeltur genom regnskölja rapsfält, med näsborrarna fyllda av den pepprig doften och gula blomblad fastklistrade på tajtsen.

 

# 18 – Uppsägning

Publicerad den av

8

Eftersom jag ligger lite efter i testpilotrapporterna tuffar vi på med en till.  Jag är rätt säker på att # 18 i nyårslöftet kommer att kännas tämligen outstanding när året summeras. Säga upp sig från jobbet gör man ju inte så ofta. Själv har jag aldrig gjort det. Förrän nu.

Jag har jobbat tio år som kommunikatör på samma forskningsinstitut och trivts. Supertrivts till och med. Men. Att veta vad man har kan ge klåda till slut. Det är då man istället vill ta reda på vad man får. Det är då det är dags för förändring. Nya äventyr! Nya utmaningar! Ny spännande arbetsplats! (Exakt vad avslöjas i # 32.)

Nedan nin nuvarande anslagstavla på jobbet. Snart ett minne blott.

DCS

Analys

Vill du få största egoboosten? Säg upp dig! Aldrig tidigare har jag fått höra så mycket positivt om mitt arbetsjag. Klar hybrisvarning.

Hiss eller diss

Gissa!

# 17 – Spa (Yasuragi)

Publicerad den av

12

Bloggtystnad och hänryckningsvår till trots. Operation testpilot har rullat på.

Vecka 17 provades spa, ett av mig hittills (i princip) otestat koncept. Så ska man göra det bör man ju göra det ordentligt – på Yasuragi Hasseludden. Passade på att fira mamma också, som fick spahelgen i födelsedagspresent av mig.

Varken hon eller jag är några vattendjur…

Analys

Som de icke-vattendjur vi är uppskattade vi antagligen inte den japanska badritualen (sitta på träpall och hälla vatten över sig med spann) som sig bör. Eller bastun. Och nog kände vi oss ärligt talat smått fåniga där vi steppade runt i plastofflor och yukator (japanska bomullsrockar) med våra runda ”handväskor” under armen (runda korgar med badattrialjerna i), trots att samtliga besökare hade exakt samma utstyrsel.

Men. Vacker asketisk miljö, tallskogssilad sjöutsikt, dämpat plaskande i 40-gradigt vatten och buddor i hörnen gör något med själen bara man låter sinnet sakta fyllas. Framåt kvällen hade vi transformerats av atmosfären och tyckte det vat helt normalt att käka middag i badrock (nåja, allt är relativt). Och vilken middag! Teppanyaki innebär show, matlagningskurs och helt ljuvligt experimentella rätter. Har du aldrig testat – gör det!

Morgonen var magisk. Stilla simning i poolen innan vi sjönk ner i de ångslöjade heta källorna och lyssnade på fågelsången. En långsam promenad i körsbärsblom och fräsch frukost på japanska. Allt i yukata. Förstås.

Hade det inte varit för att vi skulle stanna och shoppa hade vi nog behållit yukatorna på i bilen hem. Bara för att få stanna i känslan. Ett litet, litet tag till.

Hiss eller diss

Hiss. På det här blir det repris.

# 16 – Get raw licorice bar

Publicerad den av

7

Vissa veckor är helt sanslösa. Som den nu passerade. Jag har inte haft ett uns av tid över för bloggande. Eller bloggläsning. Med tanke på hur håret ser ut tror jag inte att jag haft tid att tvätta det. Minns inte riktigt. Testpiloten har följaktligen inte heller haft en chans att genomföra ett ordentligt ”testa-något-nytt-varje-vecka”- projekt.

Men. Stressade människor behöver akutsnabba mellanmål mellan varven. Och då kan man ju hugga in på något tidigare otestat, och ge nyårslöftet lite konstgjord andning.

getraw

Analys

Färsk frukt och en näve nötter är garanterat nyttigare än en ”råkaka”, men en kaka är snabbare och enklare att slänga i sig mitt i steget. Mycket torkad frukt gömmer den. Sött blir det. Och gott när man är en gottegris. Plus för frånvaron av mysko tillsatser. Stort plus för den något salta lakritssmaken.  Den bör ätas medan papperet sitter kvar på de ännu oätna delarna. Då slipper man se den. Den ser ut som pressad hundmat.

Hiss eller diss

Hiss