Hög. På hav. På septembervärme. På saltfylld luft med en sista fläkt av vresros. Och. På det mest magiska. På löpning över solkysst granit.
Rus
Kategoriarkiv: Träning
Fullständigt måttlöst
Har man tränat när passet inte registrerats i träningsdagboken? Har man sprungit när gps-klockan inte suttit på handleden?
Jag har fattat ett (för mig) drastiskt beslut: jag har slutat att mäta och bokföra min träning. Min träningsdagbok gapar tom sedan två veckor tillbaka. Garmin får stanna i byrålådan. Oftast känns det smått fantastiskt. Ibland får jag världens ågren.
För tänk om jag ångrar mig. I drygt nio år har jag reggat min träning på Funbeat. Lägger jag av nu och sen bestämmer att jag vill börja föra dagbok igen kommer det att saknas data.Tänker jag. Sen tvingar jag mig att tänka igen. Tänka om. Om det saknas pass ett par veckor, månader eller år kvittar. Totalt. Jag tittar ju ändå aldrig i backspegeln.
Min träningslogg på Funbeat har varit ett jättebra verktyg. I början av mitt löpande liv hjälpte den mig med motivationen, sen hjälpte den mig att se vägen mot träningsmålen. Träningskompisarnas pass sporrade och inspirerade mig. Men nu. Nu har veckosammanställningarna blivit ett stressmoment. Jag jämför mig med andra. Jämför mig med min egen tidigare träning. Om jag tränat ”för lite”gnager det dåliga samvetet. Vad fasen detta ”för lite” nu är när jag inte längre tränar för något specifikt mål. Jag tänker inte satsa på någon snabb miltid, jag tänker inte springa någon tävling. Jag tränar för att må bra. För att det är roligt. ROLIGT!
Att träningen blivit ett skavande måste mår jag definitivt inte bra av. Jag behöver dessutom inte det här måstet eftersom jag kommer att träna ändå. Det är livsviktigt. Tapeterna kommer att hänga i slamsor annars eftersom jag kommer att klättra på väggarna. Men jag behöver inte se några siffror på hur många (eller få) minuter jag tränat, om jag tränat tre eller sju dagar i veckan, hur många kilometer jag sprungit eller hur fort det har gått.
Tror jag i alla fall. Så nu har jag plockat bort det digitala uttrycket för träningsmåstet. I och med det behövs ingen mätning heller så nu springer jag omkring i skogen utan klockan på armen. Springer tills jag tycker det känns lagom långt i det tempo som kroppen bestämmer. Måstelöst. Kravlöst. Fatta hur jävla härligt det är!
Slottslig springtur
Jag brukar träna på lunchen. Nej, fel. Jag brukade träna på lunchen. Med 300 meter till F&S var det lätt att slinka in och ge järnet med peppande ledare. Nya jobbet erbjuder inga träningsanläggningar på överkomligt avstånd. Inga energiska ledare som kan sparka latmasken i baken.
Latmask och latmask förexten, det är nog snarare så att vanans makt är bruten. Ny arbetsplats kräver nya rutiner, och jag har inte lyckats hitta motivation nog att ta mig tid. Tre dagar denna vecka följde träningsväskan med till kontoret, men först idag hoppade jag i löparskorna.
Springa kan man ju göra överallt! Och när överallt bjuder på kunglig sightseeing och klarblå himmel finns det ju inget skäl att banga.
En femtedel fusk
Jag kör just nu Vätterrundan (ICA-klassikern, ni vet). Har gott om tid på mig att samla ihop 300 K på cykel. Tur det. För det här med cykel är inte riktigt min grej.
66 kilometer avklarade. Bara några av dem på regelrätt cykel. Resten: spinning. Som räknas enligt regelboken. Så varför känns det då som att jag fuskar?
# 11 – Cirkelfys för löpare
Jag har velat gå på F&S specialpass cirkelfys för löpare hela vårterminen, men tyvärr passar tiderna urkasst in i min vardag. Denna vecka anpassade jag livet efter testpilotens önskningar.
Analys
Passet indelat i tre delar: styrka, stabilitet och snabbhet.
Först tre varv bestående av fyra 30-sekunders intervaller med tung styrka. Vid detta tillfälle: marklyft, frontbenböj, rodd i TRX-band och step-up med vikt. Här gäller det att våga lasta på vikt. Jag maskade. Sejfade. Men det visste jag först när hela passet var slut och jag hade krafter kvar.
Sen fyra övningar med ensides- och enbensfokus. Sånt där som känns sjukt nyttigt för en löparkropp som verkligen behöver stabilisera sig. Sånt där som ger brännande känslor i det ben som får sig en duvning. Lite eljest varianter på enbensböj, draken, säteslyft och sidoplanka. Eljest på ett bra sätt. Enbensböjen innefattade en rullning på rygg ner på en step-up-bräda, draken en löpnära armpendlingsrörelse och sidoplankan en övergång till fotledsrörlighetsfrämjade huksittande. Omöjligt att beskriva i ord. Men sorry! Inga skakiga filmsnuttar på den här bloggen.
Avslutning med tabataintervallvariationer (20 sekunder jobb/10 sekunder vila*8*2) på temat snabba fötter. Väldigt roliga varianter som fick hela gruppen att skratta.
Hiss eller diss
Hiss. För passet som var suveränt upplagt, kändes funktionellt som tusan för en löpare och aldrig blev tråkigt. Hiss. För sån där obestämd träningsvärk i hela kroppen som jag får av träning som verkligen ger rätt effekt. Diss. För schemaläggningen på F&S som gör att jag inte kan bli stamgäst.
Pulserande tusingar
Tusingar. Finns det något mer fasaväckande ord i löparvokabulären?
Nej. För mig.
Fasor angrips bäst enligt samma princip som plåsterborttagning. Ryck! Jag hade egentligen tänkt springa på F&S löpband på lunchen men insåg i bilen på väg till jobbet att det skulle innebära en hel förmiddag med gruvligt gruvande. Så jag sladdade in direkt på F&S-parkeringen vid sju och klippte ett gäng pulserande tusingar.
Pulserandet såg ut så här:
Uppvärmning, följt av en serie på sju tusingar (5:30 – 5 – 5:30 – 5 – 5:30 – 5 – 5:30) och en skönt trött nedvarvning. En samling fina kilometer på morgonkvisten. Mycket nöjd med mig själv efter det kan jag lova. Och matt i benen.
(Kan varmt rekommendera passupplägget (snott från LG Skoog i RW). Att ”vila” strax under tröskeltempo är ett smart sätt att flytta hjärnans gränser. )
10 000 timmar
Ni har garanterat hört ”sanningen”: att det krävs 10 000 timmar för att bli riktigt jäkla bra på något (vi bortser från om detta är en myt eller inte.) Och ni har antagligen inte heller missat det där om att man blir bra på det man tränar. En löpare ska springa. En cyklist ska cykla. En ballerina dansa.
En träningsvecka från mitt liv:
Måndag: F&S Spinning, pulsintervall
Tisdag: Cirkelfys på brandstationen
Onsdag: Vila
Torsdag: Stakmaskin på gymet följt av ett F&S intensivgympapass
Fredag: Backintervaller på löpband
Lördag: Längdskidor
Söndag: Terränglöpning
Jag hyser en del tvivel om mitt träningsupplägg. Jag är inte helt säker på att det leder till optimalt resultat om man vill vara, ja typ löpare. Men. Jag slår dövörat till inför förnuftets röst och lyssnar på lusten. Lust är en dödssynd. Leder detta till fördärvet? (om nu inte obalans på återhämtningskontot fäller avgörandet i fördärvsfrågan.)
Värdefull vila
Handen på hjärtat. Vilar du? Vilar du tillräckligt mycket?
Själv hyser jag vissa mina tvivel om min egen återhämtning. Jag är inte helt säker på att jag har rätt balans mellan träning och vila, om målet är att nå optimalt resultat och optimal återbetalning på alla pass.
Häromdagen till exempel. Då körde jag ett puls-spin-intervallpass efter en vilodag, vilket är sällsynt. Oftast hamnar spinpassen mitt i veckans träningssvärm. A:s spinintervallpass är grymt intensiva, men jag brukar ha svårt att få upp pulsen första delen av passet. Så icke denna gång. Pulsen hoppade glatt upp i 90 % av max, och jag lyckades kräma ut allt i varje intervall.
Att man vissa dagar har svårare att få upp pulsen kan bero på en massa saker: som att man ätit för lite, sovit för dåligt eller håller på att bli sjuk – eller att man tränat för hårt. Tänker jag efter så har jag nog noterat det här förut också; att kvalitetsträningen ger mer om jag tagit det totalpiano dagen innan.
Så varför gör jag inte alltid det då?
För att jag vekligen gillar att träna! Och det man gillar att göra vill man ju göra. Jämt och ständigt. Då har i alla fall jag lätt för att blunda för faktum: att träningseffekten antagligen skulle bli större om jag vågade vila lite mer. Jag slår dövörat till inför förnuftets röst och lyssnar på lusten. Lust är en dödssynd. Leder detta till fördärvet?
(Japp. Den som har gott bloggminne har rätt. Jag har använt ”citatet” – och bilden – förr.)
blogg@bureborn 