Vattenvägar

Karrawirra-Parri. Utan tvekan det strömmande vattendrag vars namn klingar mest exotiskt i min samling. Samling och samling förexten, jag jagar inte aktivt efter floder, älvar och åar. Däremot springer jag ofta längs slingrande vatten när jag ska kuta i diverse städer. Går det en å genom en stad så kan man nämligen vara nästan hundra procent säker på att det också löper springvänliga vägar utmed dess stränder.

Som i Adeleide där Karrawirra-Parri flöt fram. Eller Askerelva (Oslo), Hudsonfloden (New York), Fyrisån (Uppsala), Gavleån (Gävle). Eller som i går morse: Svartån. Lite extra glamorös. Inte alla stadsnära vatten som speglar ett slott. Vet du vilket?

 

Annonser

Värmevrickat

Jag är en sån där tempererad typ. Trivs allra bäst när temperaturen ligger på 15-20 grader och moln tidvis seglar framför solen. Så döm om min oerhörda förvåning när jag överraskande fann mig springa en långpanna i rådande värmebölja. Garanterat helt oplanerat.

Jag bannade faktiskt mig själv för att jag kom iväg så sent på förmiddagen, när solskenet redan dränkte landskapet och frätte bort konturerna i dallrande värmedis. Ställde in mig på en kortare runda i de djupaste grandungarna. Och så plötsligt ville benen fortsätta. Fortsätta. Och fortsätta.

Det ska erkännas: jag föredrog skogens skugga framför solstekta åkerkanter, jag hade gärna sluppit svettsvidet i ögonen och värmeutslagen under löparbehån, jag borde ha tagit med mig mer vätska (tur att det finns blåbär) och bälgade i mig en liter sportdryck i värsta ölhävningstempot när jag plockades upp med bil på den improviserade slutstationen. Men de förväntade svordomarna och stönen lyste med sin frånvaro. Jag är fortfarande fullständigt förbluffad.

Lokaldoft

Det går utmärkt att morgonjogga och hålla för näsan; öppna bara munnen på vid gavel. Bästa strategin för känsligare nosar när vinden vänder och Röda ulvens surjästa dunster drar in från salteriet nästgårds. En lokaltypisk luktupplevelse i Skagshamn så här i surströmmingsinläggningstider. Matchar perfekt till rallaros, älggräs och skriande måsar.

IMG_0574

Norrländskt guld

Hjortron – ännu omogna – likt gyllene juveler mellan skvattram och ängsull. Manshög, guldskimrande kruståtel som kittlar kinden i farten. En guldgul tröja (nåja, neonskrikgul) på löparen vars skor sjunker ankeldjupt i skogstjärnens torvbräm.  Det finns mycket som förgyller en kvällsrunda på latitud 63.

Trafiksylt

koNej, jag har inte skrivit fel i rubriken. Det ska stå sylt – inte skylt. Även om det finns en trafikskylt som varnar för problemet.

Mitt bloggflöde sitter fast i en trafiksylt (försvenskning av traffic jam) i paritet med köbildningarna på E4/E20 södergående vid Södertälje. Anteckningsboken innehållande blogginläggsidéer i Evernote (en telfonhjärnas enda räddning från total senilitet) är välfylld, men knappt någon kommer över bron.

I ärlighetens namn är det nog bra att vissa uppslag inte tar sig längre än till Evernote. Rena hugskott i eftertankens kranka blekhet. Men en del tankespår är ändå värda att sättas på pränt. Förhoppningvis lättar trafiksituationen på blogg@bureborn snabbare än vad Trafikverkets prognoser för Södertäljebron förutspår.