Mässtress

Alldeles, alldeles snart slutar jag på mitt gamla jobb och går på semester. I den bästa av världar borde det innebära långsam nedtrappning och mindre och mindre att göra. Men i min nuvarande värld betyder sommar lantbruksmässor på annan ort = kommunikatören gasar järnet längs målrakan.

Veckans morgonjoggar gick dock i allt annat än 180. Klockan 5:30 (utan träning blir jag galen och alla andra tidpunkter var fulltecknade) är kroppen lite segstartad. Men å andra sidan är upptäcktslöpningar i (nästan) okända städer som vackrast när omgivningen gnuggar sömnen ur ögonen.

Ser ni var jag sprungit?

Annonser

8000 meter midsommar

Jag plockade en bukett blommor åt dig (ja, just du kära bloggläsare!) på min morgonjogg. Stjälkarna blev lite svettiga i handen på min timslånga runda men det gör kanske inget. Blommorna blev ju ändå blöta när jag sprang genom det midjehöga regnvåta gräset. Runt, runt fick buketten följa med. Runt den galande göken som först var en dödergök, men som lycksaligt nog slutade som bästergök.

Nu är klockan strax efter sju.  Buketten står i en liten vas på köksbordet. Det luktar nyduschat när jag skakar på håret. Tidningen är uppslagen och jag har fått en vacker skummustasch av min kaffe latte.

Glad midsommar!

midsommar

7000 meter hinder

Stannar. Kliver över. En dryg decimeter hög stock. Omöjlig att hoppa över en pisspassdag i löparspåret. Luften grötig. Går knappt att få in i lungorna. Klibbig dessutom. Klistrar tröjan obekvämt mot huden. Kroppen totalt osynkad. Kränger. Snubblar på en kottjäkel. Svär och vänder hemåt.

hinder

Flippat

Har du irriterat dig på midjeväskor som hela tiden glider upp eller studsar enerverande kring midjan? Det har jag.

Det brukar alltid vara någon liten pinal som ska med ut på löprundan. Mobilen, husnyckeln, kanske en elastisk binda. Mitt vattenflaskbälte funkar fint, om flaskan är på plats och helst också fylld. Men de flesta rundorna springer jag utan vätska och har fått slåss med det trilskande bältet.

Men nu är det slut med det! För jag har ett Flip Belt. En ”tub” av stadigare stretchmaterial med slitsar på ena sidan där man kan pula in prylarna. Sen flippar man bältet så att öppningarna vänds inåt. Genialiskt och sitter som en smäck!

Enda abret är regn. Eller kopiösa mängder svett. Då måste mobilen först stoppas i en plastpåse.

(Obs! Jag är osponsrad. Bältet betalt med mina egna förvärvade slantar.)

flip

 

# 23 – Spotify Running

När jag började springa första gången (vi snackar sent 1980-tal) skumpade en klargul Sony walkman alltid i ett läderbälte runt min midja. Fyllde mina öron med ZZ-top. Den hängde där även när jag började springa i mitten av 90-talet, och i slutet av detsamma. Tålig pryl det där. När springlusten tändes 2006 (jag har börjat – och slutat – springa x antal gånger i mitt liv) har jag för mig att jag gjorde det i sällskap av en liten svart mp3-spelare. Och ZZ-top. Sen köpte jag den iPod jag fortfarande fäster runt överarmen de gånger jag vill springa med musik. Vilket sker alltmer sällan. Och nästan aldrig till ZZ-top.

SpotifyDenna vecka testade jag sent om sider modernare teknik: att springa tillsammans med min mobil, och Spotify Running. Spotify Running är en app som anpassar musikvalet efter kadens. Man väljer tema (typ ”Reggae Run”) varefter en käck dam uppmanar en att börja spinga så ”hon” kan mäta ens tempo (bpm, steg/minut). Låtarna som spelas matchar sen detta tempo.

Analys

Jag har ingen träningsklocka som kan mäta kadens så bara det kändes lite kul. 180 bpm bestämde mobilens stegräknare. Hur välkalibrerad och noggrann den nu är. För säkerhets skull testade jag ett gäng extra gånger både på väg och på skogsstig. Samma resultat. 180.

Första löprundan sprang jag till så kallade ”Running Originals”, musik specialskriven för löpning. Elektroniskt. Konstruerat. Lite filmiskt övermaga. Om man står still och lyssnar. Springer man funkar beatet klockrent! (För mig.)

Löprunda nummer två valde jag istället ”Rekommenderas för dig”, som väljer musik utifrån tempo och vad man själv lyssnat på och sparat i sitt bibliotek. Antar jag. Det är inte de ”egna” låtarna som spelas utan låtar som Spotify tycker borde passa en.  Eric Clapton? Jorå. Kvinnaböske och Di sma under jordi?! Nej. Nej. Nej.

Hiss eller diss

Hiss för specialkomponerad musik i anpassad takt som fixade lite extra driv i steget. Jag kommer absolut att använda det när löpningen går trögt och skallen behöver boostas. Diss för Spotifys rekommendationer. Den algoritmen måste vara felprogrammerad.

# 22 – Mountainbike (på riktigt)

Att äga en mtb är en sak. Cykla på den en annan. Manövrera den över stock och sten en helt annan femma. Trolska morgonjoggar i all ära med förra helgens träningsresa till Säfsen hade ett helt annat huvudsyfte: stigcykling.

Analys

Tillsammans med tvenne goda vänner kastade jag mig handlöst utför Säfsens allra mest tekniska cykelleder. Svischade i 180 knyck över spänger och stenrösen. Stajlade på bakhjulet och hoppade utför trappor. Eller nej. Det gjorde jag inte. Jag är alldeles för konsekvensmedveten. En omskrivning för feg.

Men jag cyklade på stigar. Mjuka slingrande barrstigar. Steniga stigar. Leriga stigar. Rotiga stigar. Uppför. Nerför. Brant uppför. För brant nerför. Ibland högt skrattade. Ibland i skräckblandad förtjusning. Ibland med hjärtat i halsgropen. Jag utmanade mina rädslor och vann!

Hiss eller diss

Hiss på den!