Morgontimmen är en gammal dam.
Nysnön ligger som sirligt knypplad spets över mörkbruna leråkrar. I motljuset gnistrar nattens regndroppar, biljanter i tallarnas hårnät. Soldiset målar naturen spröd som pergament, tunnt likt åldrad hud. Ekarnas grenar blir knotiga fingrar, kärvt böjda efter år av slit.
Det doftar rosenvatten och hårläggningsvätska. Men det kanske bara är spolarvätskan?
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Jag är varm i magen. Spinnande värme. Som att lägga handen mot kakelugnen.
Sett en underbar dokumentär. Om en underbar kör. Young at heart. Ett gäng med en medelålder på 80+, som sjunger rock. Stones, Hendrix, Clash. Personligt tolkad, inte helt tonsäker, men genomsyrad av livsglädje.
Eller bara vackert känslosamt som i Coldplays ”Fix You”.
Med självdistans i Ramones ”I wanna be sedated”.
Jag vill också vara vibrerande av energi när jag fyller 80. Stå på scen och rocka loss till James Brown. Skrika WOW med – visserligen sprucken – men obändig röst. Vara vid liv på riktigt.
……………………………………………………………………………………………………………………………….
blogg@bureborn 