I byarna häromkring  sprids sägnen – som säkert är helt sann: bröderna Sedin brukar tampas med den. Backen med stort B. Bratthalla.

(Bröderna Sedin är hockeyspelare. Modoiter som numer spelar i NHL. Bygdens hjältar. Den ene – Henrik tror jag – har stuga i backens omedelbara närhet.)

Bratthalla är lika jäklig från båda hållen. Från Pellegrunskroken och från Skedeviken. Jag har gått i klinch med båda tidigare. Och förlorat. Tvingats gå. Men idag besegrade jag Bratthalla. Fyra gånger. Mjölksyran förvandlade benen till nåt som mest liknade kalvsylta, men jag vann!

Enligt ”säkra källor” (sägnen) springer Sedinarna i backen tills de får blodsmak i munnen. Och då kutar de uppför den tre gånger till. Jag skippade blodet. Det blev lite grusad vägkantssnö istället.

………………………………………………………………………………..