En om dan´

Undrar hur många gånger jag gjort det? Lovat mig själv att utföra något varje dag. Ett mer eller mindre ambitiöst projekt.

Första gången var jag åtta. Eller kanske nio. Fick en dagbok i födelsedagspresent. Orange med en kattunge på framsidan. Pärmen plastigt blank med stoppad känsla. Ett minimalt gyllene hänglås, med en lika minimal nyckel. I boken skulle jag skriva varje dag.  Kära dagbok. Höll kanske en vecka. Så saknas ett datum. Dagen därpå ber jag bokvännen om ursäkt. Efter tre veckor gapar de vita sidorna tomma.

Två år senare: dagbok 2 – tjock, vit med en bild av stiliserade blommor och en knästående flicka på framsidan. Så dagbok 3 – en helt vanlig anteckningsbok med svärta pärmar. Skriver om killar. Och kärlek. Dagbok 4 – en turkos skrivbok. Alltid samma intention. Varje dag. Dagbok 4 följs av ytterligare slankiga skrivböcker. Nummer 5, 6, 7 och 8. En obruten kedja. Få datum saknas i dem. Men sen tar det slut.

16 år – jag ska skriva en dikt. Varje dag.

23 år – jag ska teckna ett självporträtt. Varje dag. Varannan dag med vänster hand.

27 år – jag ska motionera.

32 år -jag ska ta en matsked norsk fiskolja.  (Fixade en vecka, sen klarade jag inte smaken längre. Överdos fisklever.)

35 år – jag ska äta vitaminer.  Eller vitlökkapslar. Eller omega 3.

38 år – jag ska blogga. Varje dag.

Blir något bättre om det görs varje dag? Knappast.  Och inte fan blir man klokare med åren.

………………………………………………………………………………………………………………………………