Knäcker ljudvallen

Märkligt. Jag hörde inte smällen. Det borde ha dånat av bara attan i Uppsala strax före klockan sex i kväll. Då passerade jag nämligen ljudvallen. Sprang i mach 11. För en garmin 405 kan väl aldrig ljuga?

Den hävdar att min maxhastighet under kvällens distanspass med ULK var 13702,7 km/h…

Nåja. Det gick rätt fort. Men inte såååå fort. Medeltempot låg på 5:02 och min puls tickade på runt 173. En mil lättdistans? Knappast. Bra pass. Jajamen!

Vid 6 K började jag sladda efter resten av gänget, till majoriteten bestående av gängliga män klart över medellängd. Det stod ironman på ett par tajts…

Då fixar jag att bli ifrånsprungen. De avlägsnade sig ju dessutom så pass långsamt att jag aldrig riskerade att bli bortsprungen. Hann till och med snegla upp mot fasaderna där på Ulleråker, som länge hyste ett av Sveriges största mentalsjukhus. Funderade över i vilka rum Gustaf Fröding låstes in. Men jag flåsade för häftigt för att kunna recitera om rosor i spruckna krus.

………………………………………………………………..

Busvissling

Eller så var det domaren som blåste i pipan. Utvisning.

Dagens planerade lugna distans lät fin i teorin, i praktiken slutade det med 11 K i 5:05-tempo. Medelpuls 175….

Inte så lugnt nej – borde ha saktat ner -men då fanns en överhängade risk att jag skulle villa bort mig. Tror jag befann mig nånstans bortåt Berthåga. Och där ville jag inte bli akterseglad. Bara att haka på alltså.

De jag hakade fast vid som en blåsbälg med hullingar var Uppsala löparklubb. Tänkte jag skulle skaffa mig en klubb nämligen. Träningspolare. Visst, jag gillar att löpa omkring i Trögden i ensamt majestät. Men ibland tryter motivationen. Och så är jag allt lite avundsjuk på bloggosfärens Linneaner och TSM:are. Löparkollegor IRL tycks ge lite extra stuns i steget och löparglädje i själen.

Ikväll var det premiärträning med klubben för min del. Gav mersmak. Och träsmak. Om man nu kan få det i hela kroppen. Den känns i alla fall som en urvriden wettex. På ett bra sätt.

Jag lär inte träna varje pass med ULK. I första hand siktar jag in mig på tisdagar, då kör de kvalitetsträning. Slottsbacken till exempel. Klassisk mördarbacke i Uppsala. Tävlar inte ens samma division som min timida kyrkbacke. Det här blir kul!

………………………………………………………………………………………..

Bångstyrig början

Första passet på Szalkaisäsongen och jag busar redan. Eller jag förexten, det var kroppen som löpte amok. På ett synnerligen schysst sätt.

Lugn distans tyckte tränaren. Sådär en 5:45 översatt till mitt ”normaltempo”. Sprang iväg, eller snarare, flöt iväg nedför backen. Motståndslöst. Löpning när den är som bäst, med fötterna svävandes strax ovanför asfalten.

Kastade ett öga på klockan när jag stannade för löpskolning efter dryga 7 K. Medeltempo 5:15. Pulsen låg på väntad nivå för just den farten, men det kändes inte i kroppen. Den var mer inne på linjen: en promenad i parken.

Kände mig som Nike från Samotrakhe när jag segerrusig dansade uppför backen. Buren av kraftfulla vingar, huvudlöst glad över att jag kan springa.

……………………………………………………………………………….

Tankesmedja

Min vän PaljettenQ lät oss tjuvtitta i hennes skissbok och funderade över var vi tänkte bäst. Och då började göra just det – tänka alltså. För det är så mina nya tankar och idéer oftast föds. När någon annan sparkar igång dem. Katalysatoreffekt.

Så här tänker jag:

noteringar

skissarkiv

post-it

Och självklart har detta inlägg även med löpning att göra. För ska jag tänka ordentligt gör jag det bäst när jag springer. I lagomtempo. Tankefart. Vilken – lämpligt nog när det gäller distansträning – är densamma som pratfart.

…………………………………………………………………………………

Sökes: intern farthållare

Lätt distans, medelhård distans – samma soppa. Jag må vara Szalkais täningsprogram tämligen trogen. För det mesta. Men inte när det kommer till fart.

Lätt distans ska gå i 6:00, medelhård i 5:40. Ungefär. Jag springer distanspassen som kroppen signalerar. Och det innebär åtta av tio gånger 5:45. I bra väglag. Lätt eller medelhård kvittar lika. Intalar mig att det är rätt hugget som stucket.

Dagen idag var en typisk 5:45-dag med ett och annat plurr i lervälling. Tjipp-jtipp i skorna. Gick förvånansvärt bra trots gårdagens sena, sena kväll. Nattsudd har sina biverkningar. Men det var det värt.

Musklerna (tror jag) på smalbenens insida fortsätter att trilskas. Protesterar lite smått mellan varven. Samma visa vecka efter vecka. De gnyr etter värre under innebandyn, kanske för att det innebär ett ryckigare tempo. Kanske borde jag kleta på nåt?

Runda: V. Väppeby + Ö. Väppeby – Ål – Veckholm
Sträcka: 6,8
Tid: 39
Hastighet: 5:45

…………………………………………………………………………………………………………………………………