Fyra + två = åtta

Det finns ett charmigt, aningen absurt, drag hos elljusspår. I ett för övrigt platt landskap förmår de alltid slingra sig över en eller annan bergsknalle. Skapa kraftiga uppförslut i kringliga krokar.

I Lillkyrka hade spårläggarna lyckats. Fin-fin och alldeles lagom lång backe för löpskolning. Så jag skippade och indianhoppade, till flanörernas förundran. Kvällen till ära kryllade nämligen spåret av folk. Föräldrar till alla de små frön som just hade gympa i idrottshallen. Så också Pumlan.

Numer kan jag det där elljusspåret. Det är inte särskilt långt nämligen. Fyra varv på långa slingan och två på den korta adderas till 8 kilometer. Hann passera samma föräldrar. Flera gånger. ”Fan, va hon springer”. Så sade någon. Jag tar det självfallet som en komplimang.

………………………………………………………………………………