Me, myself and I

Att bara lyssna på det egna jaget. Njuta en krämig citronpaj. Kaffe med mjölk i rosenblommig kopp med snirkligt litet öra. En tidning fylld av vackra bilder på glansigt papper. Får inspirationen att kittla i magen.

Och så en tur till boklådan. Kassens tyngd trycker handflatorna vitstrimmiga. Att öppna knastrande pärmar för första gången. Märka försättsbladet med egna bomärket. Signera böckerna som mina. Bokstavsfyllda sidor som lovar nya upplevelser. Inlevelser.

Dagens fångst:

 Vissa dagar njuts bäst i ensamhet.

…………………………………………………………………………………………………………………………….

Bölden som förtvinade

Det är kul med fikaraster. Pågående samtal som svirrar runt bordet, trasslar sig vidare, tvärvänder.

Vi började med fågelmatning medelst talgbolleautomater och slutade med teknikens påverkan på det kroppsliga. Inte skvimpande fetma på grund av för bekväm kontorsstol. Ingen musarm och inga kisande, närsynta ögon till följd av en diger dos teminalarbetet.

Men det var ändå datoriseringen som fick skulden. Som är orsaken till att vi alla förlorat en knöl. En förhårdnad som följt oss genom livet har övergivit vårt pekfinger. Oftast det högra. Alldeles strax ovanför översta leden fanns den. Nu anas bara en svag förnimmelse av hårdnad hud. Platsen där pennan vilade har mjuknat.

…………………………………………………………………………………………………………………………………