Nej, jag har inte löss. Jag har huvudet fullt av funderingar. Försöker nämligen lägga upp en träningsplanering. I Excel. Bara programmet får mig att slita mitt hår.

Har analyserat förra säsongens träning. Ännu mer huvudbry. Jag var sjuk en del. Tre rejäla förkylningar, varav en var influensa, en slutade med halsfluss.  Sjukdomarna tvingade mig att vila. Ibland flera veckor i sträck. Drabbades av några småskavanker oxå: en trilskande hälsena och ett ömmande knä. De blev dock aldrig så illa att jag behövde vila mer än ett par dagar. Skavankerna oroar mig alltså föga. Men det gör däremot förkylningarna, som bet sig fast som ettriga illrar.

Läxa nummer ett är att inte börja träna för tidigt efter en förkylning. Den har jag (nog) lärt mig vid det här laget. När det gäller läxa nummer två vill jag helst inte öppna boken. På pärmen står det överträning. Tränande jag helt enkelt för mycket? Mer än min skraltiga kropp klarar om den samtidigt möter baciller och virus?

Förra säsongen följde jag Anders Szalkais 4-timmarsprogram inför maraton. Att springa efter samma program i år igen känns inte ett dugg lockande. Ingen utmaning. Totalt omotiverande. Så jag kikar på 3:30-programmet. Jag har inte drabbats av hybris. Jag satsar inte på att klara maran på 3:30, och jag tänker inte springa i de farter som herr Sz föreslår. Då skulle jag slita ut mig på en månad. Men jag vill springa mer, jag vill springa längre, och jag vill springa tuffare, än förra året.

Fråga nummer ett: klarar min kropp det, eller måste jag leva i ett berg av läbbiga näsdukar en vinter till?

Fråga nummer två: hur *svär* ska jag lägga upp träningen?

Ska jag ta 4-timmarsprogrammet och tuffa till det lite? Eller ska jag utgå från 3:30 och slipa av de hårdaste hörnen? Tota ihop ett helt eget recept känner jag mig definitivt inte mogen för ännu. Och utan träningsplanering klarar jag mig inte. Då degar jag ihop i soffan, och innan vårdagjämningen är mina lår mjuka som marshmallows.

………………………………………………………………………