I går var han i farten, Viktor Rydbergs tomte. Jag såg hans spår i frosten när jag tog en sen kvällstur. Ingen annan vågade sig uppenbarligen ut från de ensliga gårdarna för jag hade min Tomtarunda helt för mig själv. (Tomta är en gård hemmavid.)
Ingen snö lyste vit. Varken på fur eller gran. Men det gjorde frosten. Trädens grenar var tufsiga av iskristaller. Och marken var beströdd av miljontals briljanter. Det gnistrade och glimmade värre än en juvelerarbutik i skenet från min nya pannlampa. (Gåva av svärfar. Lyser nästan lika starkt som en billykta.)
Minus tio grader. Försökte mig på lite tempolöpning, men benen var inte med på noterna. De gillar kanske inte midvinternattens köld?
…………………………………………………………………………..