Plåster på såren

Mina tassar är en sorglig historia. Har till och med börjat nalla på dotterns formel-1-plåster. Skyller på de nya sockorna, men förmodligen börjar skorna också bli trötta.

Skavsår

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Borde lära mig – regn på morgonen behöver inte betyda regn på lunchen. Men icke. Så det blev löpbandet. Det har sina fördelar. Mindre kläder att trassla på sig. Och svårare att fuska med farten. Bandet rullar ju på så det är bara för fötterna att hänga med. Men den sista kilometern hoppade jag över. Ledsnade på utsikten, eller snarare bristen på den.

I dag är det förexten julafton – senaste numret av Runners World väntade i postlådan när jag kom hem. Eftersom passet avklarades på lunchen har jag hela kvällen på mig.

Runda: Löpband
Sträcka: 9
Tid: 50
Hastighet: 5:35

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Giv mig styrka!

Tassade mycket ambitiöst iväg till F&S på lunchen. Full av ambition steg jag in i gymets maskinpark. Äntrade motionscykeln. Där någonstans dröp ambitionen iväg. Parkerade på stretchmattan.

Fuskade mig en uppvärmning. Fuskade mig ett styrkepass, lagom halvhjärtat. Benen fick vila helt. De gäspar fortfarande efter gårdagens genomkörare.

Det pinsamma är att jag alldeles säkert får träningsvärk i morgon.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Maskaren

Hur f-n är man funtad egentligen?
Anser mig lat. Full av dåligt samvete. Ingen löpning på en vecka.
Men för i h-vete! Jag är ju sjuk. Inte mitt fel, utan bacillernas.

Men likt förbenat känner jag mig som en fuskare.

………………………………………………………………………………………………………………………………

Ett maskliknande jag

Hur är man funtad egentligen?
Anser mig lat. Full av dåligt samvete. Ingen löpning på en vecka.
Men för i h! Jag är ju sjuk. Inte mitt fel, utan bacillernas.

Men likt förbenat känner jag mig som en fuskare.

…………………………………………………………………………………………………………………………………….