Pimplar yrsel

Den ska vara varm. Och stark. Glöggen. Små, söta glöggmuggar göre sig icke besvär. En rejäl soppskål ska det vara. Helst varje kväll – hela december. 

Premiär idag. Svag i knäna och varm om kinderna. Lagom yrslig i huvudet. Fast vekheten i knäna behöver iofs inte bero på det heta, kryddade vinet. Knäna och resten av benen känns klena, och lite mörbultade. Tror det beror på Nix utmaning – två löpskolningar i veckan. Det känns.

Trampade lite på härsen och tvärsen i mitt veckholmska spår idag. Före glöggen. Upptäckte ett helt nytt spår. Sprang åt andra hållet. Plötsligt var backarna så mycket längre, knixarna klurigare och skogen en annan. Bra att byta perspektiv ibland.

Men tungt som sagt. Betongklumpar i skorna. Rena maffiafasonerna.

………………………………………………………………………….

Mycket väsen

Onsdag – jag beklagar mig över tjuvstartande julälskare.

Lördag – min trädgård ser ut som tivoli. Lysande elektriska ljuspunkter i varje enbuske. Glödande stjärnor i varje fönster. Plus julrutiga gardiner.

Hyckleri? Men va´ fan – vad gör man inte för en stor mugg rykande, het glögg.

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Tjuvstartarna

Snart är det jul. Om det ska man påminnas i god tid som läsare av heminredningstidningar. Jag gillar sådana. Men inte de nummer som kommer i november. Spaltmeter efter spaltmeter med recept på den kryddigaste glöggen, den sötaste knäcken, det juligaste av allt juligt. Allt pudrat med fluffig hemtrevnad, tradition i kubik och glittrande trivsel.

Alla krönikörer bara älskar julen. Hela paketet. De hemgravar lax, ger apelsinerna snirklande mönster av kryddnejlikor, frossar i julmusik och kristyränglar. Och de börjar med allt långt före första advent. Kan inte hålla lusten i schack.

Jag blir provocerad. Och känner ett styng av otillräcklighet. Jag kan aldrig skapa den perfekta julen. Gemytet står mig upp i halsen. Men lite rykande het glögg skulle sitta fint.

………………………………………………………………………………………………………………………………….