Om löss

I en kommentar till föregående inlägg använde jag uttrycket ”känna sina löss på gången”. Butlern konstaterar därefter att uttrycket är okänt för de hemmavarande medlemmarna av det snitska hushållet. De googlar på begreppet. Varvid jag självfallet måste göra detsamma.

Uppenbarligen kan man lära känna sina löss rent bokstavligt. Det påstår i alla fall en källa som hävdar att uttrycket ”känna sina löss på gången” härstammar från medeltiden. Ska tydligen syfta på att man lärde sig att stå ut med sina egna löss, men led pin om man utsattes för andras.

Plötsligt finner jag mig leta all möjlig information om löss. Mycket jag inte visste. Som att man kan sätta ohyra på folk med magiska metoder. Bara att koka en brygd på nio löss och nio loppor när månen är i tilltagande. Dekokten sparas en månad, och sen är det bara att smeta in den på tröskeln till det hus där man vill att odjuren ska flytta in.

Man kan förexten känna sina pappenheimare oxå. Och googlar man på just det får man dessutom lära sig att det finns något som heter kyrassiärregemente. Allt detta bara för att jag ville hitta en vedertagen förklaring till talesättet ”känna sina löss på gången”. Så här kanske: veta hur en viss grupp personer, om vilka man har god kännedom, kan tänkas handla i en viss situation.

Jag vet i alla fall en sak säkert. Vissa av mina löss känner jag bättre än andra. Speciellt en liten lus. Hon heter Pumlan. I övrigt kliar det mest i huvudet.

…………………………………………………………………….