Vinddriven

Kippar efter andan. Motvinden trycker envist tillbaka varje andetag. Märkligt att man drabbas av syrebrist samtidigt som nordan pressar in iskall luft i munnen.

Samma motvind vill driva mig bakåt. Alternativt fälla mig. Tvinga mig ner i en av de snödrivor den så envetet skapat. Drivorna förflyttas som kyliga sanddynor över den isiga vägbanan. Vartannat löpsteg sjunker ner i pudersnö, vartannat kämpar för fotfäste på den vindslipade isen.

Ibland känner jag mig riktigt, förbannat duktig. Men fort gick det ju inte.

Runda: Tomta + V. Väppeby
Sträcka: 8,2
Tid: 49
Hastighet: 6

…………………………………………………………………………………………………………………………………………

 

Månsken så halt

Månen kysste fram kattguld i asfalten. Som att springa på gnistrande, stelnad sammet. Frostigt vackert, men lika iskallt förrädiskt.

Snorhalt.

……………………………………………………………………………………………………………………………