Ge mig fler marsianer!

Riktigt dålig journalistik! Utbrister en av kommentatorerna till SvD:s artikel Mystisk bild tagen på mars. En annan tycker att SvD borde skämmas, många kommer ju att ta dumheterna på allvar. Tro att bilden faktiskt föreställer en människoliknande livsform som intar en märkligt bakåtlutad pose på en klippkant. 

Säkert.

Enligt Nyheter från Populär astronomi gör flera svenska tidningar sitt bästa för att inbilla oss läsare att bilden skulle vara ett bevis för liv på Mars. Chris Lintott hävdar i sin blogg att BBC gör något liknande. Han tvivlar åtminstone på att de försökt skriva en skämtsam artikel.

Ibland blir jag så trött på vetenskapen. Lite humor skadar inte. Artiklar från BBC som hänvisar till teorier om att ”marsianen” (misstänkt lik Den lille havfrue i Köpenhamn) är en staty ”obviously built by an ancient civilisation that later departed Mars and settled Denmark” ÄR skämtsamma. Och rätt roliga.

Ärligt talat. Det hade varit ännu roligare om bilden faktiskt bevisat att det finns liv på vår grannplanet. Om den inte föreställt en fantasieggande stenformation, utan en kamoflageklädd marsian på väg hem efter en hård dag på jobbet. Jag skulle gärna bjuda henne/honom/den på en öl after-work.  Tyvärr är det svårt att ta med en pareidolia på puben.

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Den felande sidan

Dagen började med ett pompelipom. Trivsamt glatt, sådär. Trodde jag var på bra humör, visslade lite på väg till kaffeautomaten. Log åt en kollega i korridoren. Sen kröp jag in i mitt eget bås, stängde öronen för världen och jobbade.

Vid fikadags hade vinden vänt. Intet ont anande tassade jag ner, slog mig ner vid ett bord och skrattade, min vana trogen. En kommentar (kanske inte ens illa menad) om mitt sprudlande morgonhumör kändes plötsligt som en kniv i ryggen. Aj, som fan.

Visade sig att mitt humör inte alls var vid god vigör. Tvärtom. Hela jaget fylldes av ättika, som vägrade avdunsta på hela dagen. Tämligen menlösa uttalanden fällda i förbifarten tolkades som illvilliga påhopp. Irriterad på petitesser. Snarstucken.

Och jag som trodde att jag vaknat på rätt sida. Hädanefter ska jag provköra humöret framför spegeln innan jag ger mig ut i det allmänna.

………………………………………………………………………………………………………………………………….

Humöristisk rösträtt

Det är söndag. Stockholmarna gruvar sig månne för morgondagen. Turkosblå är de i alla fall klockan 19.20. Till humöret. Betyder att mungiporna pekar smått neråt.

Hur de mår kan man tydligt läsa på Sergelskapornas fasader. En ljusinstallation av konstnären Erik Krikortz. ”Emotional cities” heter verket. Ett försök att visualisera både individuella och kollektiva känslor.

Jag försökte registrera mitt eget känsloläge på verkets hemsida. Men betaversionen vägrar släppa in mig. Synd. Jag känner mig orange. Skulle kanske få fasaden att skifta kulör. Bli mer ärtigt grön.

………………………………………………………………………………………………………………………………….