Den faluröda färgen är blekare. Färgflagorna fler. Liksom de själlösa perspektivfönstren. De proportionslösa utbyggnaderna. De förfallna ladugårdarna och ladorna med nedfallna tak. Takstolarna likt gråvita benknotor mot himlen.

Strax norr om Söderhamn drabbas jag alltid av melankolin. Det ofärdiga och oavslutade. Det förfallna och övergivna. Husen tycks spegla ett oromantiskt och uppgivet folk. Som låter en ogästvänlig natur överta herraväldet.

Strax söder om Sundsvall utbrister jag vid varje resa: ”jag tänker aldrig flytta till Norrland igen!

Så. Strax norr om Härnösand blir sinnet lättare. Istället för karghet ser jag frihet. Höga kustens klippor reser sig envist ur havet. Amivalens. Kanske en sommarstuga?

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………