Sviniga intervaller

Snötäcke tunt som florsocker. Bildar nyknypplad spets på uppplöjda åkrar. Ett par minusgrader, men solen värmer. Tycker mig höra hur snökristallerna långsamt smälter. Klingar svagt, likt en nagels nuddning mot venetianskt glas.

Tyvärr valde jag fel riktning på uppvärmningen -mot grisbonden. Som uppenbarligen ansåg att klockan åtta en glimrade vacker skärtorsdagsmorgon är bästa möjliga tidpunkt att tömma gödselbrunnen. Lukten bet sig fast i näsborrarna, trots att jag förlade intervallerna i motsatt riktning. En svinaktighet som satte sitt spår på hela passet.

Mina numer obligatoriska ”strides” och kroppen gav omedelbart gensvar. Första intervaller kändes rätt ok. Men sen tog det tvärstopp. Fick förlänga ståvilan till en och en halv minut för att få ner pulsen.

Kanske var det fullmånen. Men troligare är nog stress. Visste att hemmavid väntade M och lilla skrutt på att få ge sig av norrut. Och de tänkte inte ge sig av utan mig. Dessutom är det mycket som inte får glömmas när man ska resa. Ständigt nya listor passerade i skallen. Inte bra för löparkoncentrationen.

Kvalitet på morgonen är överhuvudtaget ingen favorit. Även om jag aldrig springer oäten (Norrlandsanpassar spårket). Men kroppens energidepåer hinner inte ta upp varken gröt eller sylt.

Intervaller: 4 x 1000-1100 meter. (Granen till traktorvägen)
Tider: 5:08, 5:09, 5:13, 5:16
Totalsträcka: 10,5
Totaltid: 63

……………………………………………………………………………………………………………………………………..

Tusingen och jag

Hade tänkt stå över dagens intervallpass, byta ut de fem tusingarna på programmet mot fartlek. Men så insåg jag att jag bara försökte maska. Att respekten för intervallträning växt mig över huvudet.

Mätte upp en någorlunda okuperad sträcka med bilen. Synnerligen oprecist. Audin = 1,1 km. Golfen = 1,0 km. Typ. Tur att jag är en oprecis löpare. Jämföra egen utveckling funkar ju fint också med ungefärliga kilometrar. Bara jag kommer ihåg vilka buskar som markerar start och stopp.

Tassade iväg med magen full av semla, sinnet fullt av motsträviga tankar. Joggade långsammare och långsammare ju närmare den planerade startplatsen – en tofsig gran – jag kom. Stannade. Pillade med klockan. Testade varvfunktionen. Trots att jag redan gjort det hemma. Tre gånger.

Så kom en bil. Nu fanns vittnen så det var bara att sätta av. Fort. Lite för fort upptäckte jag när halva sträckan återstod och mjölksyran visade sitt sura ansikte. Stapplade i ”mål” likt en stelopererad grävling. Vis av erfarenheten kontrollerade jag farten bättre de fyra återstående kilometrarna. Jobbigt, men inte FÖR jobbigt. Fixade tusingarna inklusive den ordinerade enminuts ståvilan.

Nästan så att jag har förtjänat ett semla till…

Intervallsträcka: Infart Tomta – traktorväg mellan Grysta och Säby (1000-1100)
Intervalltider: 5:22, 5:16, 5:09, 5:09, 5:10
Total sträcka: 11
Total tid:
65

………………………………………………………………………………………………………………………………..

Golvboll – noll koll

Traditionell avslutning på arbetsveckan – innebandy. Om bollen gick min väg förra veckan, gick den åt alla andra den här. Men springa får man. Alltid. Intervallträning när den är som bäst. Helt slut – utan att jag fattar vad som händer.

………………………………………………………………………………………………………………………………