Förenat med livsfara

PANG!

Sista gången skottet small av befann jag mig nära. OK, inte så nära att jag riskerade tinnitus. Men alldeles för nära för att det skulle kännas tryggt. Motstod reflexen att handlöst ta skydd bakom en gran. Ökade dock takten till snubbelfart på den knixiga stigen.

Nåja, jag tror inte att någon satsat skottpengar på löpare i Trögdens skogar. Men jag känner mig inte helt övertygad om att jag inte går att förväxla med ett rådjur. Ett synnerligen långsamt och klumpigt rådjur. Med reflexväst…

Uppenbarligen pågick någon form av jakt i närheten av min del av Upplandsleden. Men ingen markägare hade satt upp någon varnande skylt. Jag hörde visserligen ett skott i fjärran redan efter tio minuter. Men då befann jag mig på klart behörigt avstånd. Sen kom de närmare. Och närmare.

Frånsett dödsskräcken blev det ett härlig runda. Snöfria stigar, men isen bar fortfarande över pölar och blöthål. Mina 20 K terräng  tog mig dryga två timmar att tassa igenom. Drygt halvvägs tog jag tag i veckans hittills bortrationaliserade löpskolning. Orkade trots det öka tempot på väg hemöver.

Nästa gång jag springer i skogen ska jag linda in hela mig i reflextyg. Sätta en saftblandare på huvudet. Och nyttja en siren. Men ut i skogen ska jag!

………………………………………………………………………….

Löpande villebråd

Ikväll såg jag ut som en munsbit. För en räv. Precis innan jag springande svänger upp på vägen från V. Väppeby får hon/han syn på mig. Och jag på henne/honom. Ser två gröna ögan glimma till, en rävrumpa dansa över åkern. Men istället för att springa bort från mig stannar räven till. Funderar ett kort ögonblick. Och styr sina strumpförsedda, svarta tassar åt mitt håll.

Jag stannar förvånad. Viftar med armarna och utstöter glutturala läten. Ingen reaktion. Nu blir jag i ärlighetens namn lite orolig. Vad vill räven? Sätta tänderna i mina hälsenor?

Försöker lokalisera en lämplig sten i det batteritrötta, falnande skenet från pannlampan. Då kommer räddningen – en bil dyker upp över krönet. Bländar både mig och mickel. När jag kan se igen är räven borta.

………………………………………………………………………..