Etikettarkiv: jobb

Bölden som förtvinade

Publicerad den av

2

Det är kul med fikaraster. Pågående samtal som svirrar runt bordet, trasslar sig vidare, tvärvänder.

Vi började med fågelmatning medelst talgbolleautomater och slutade med teknikens påverkan på det kroppsliga. Inte skvimpande fetma på grund av för bekväm kontorsstol. Ingen musarm och inga kisande, närsynta ögon till följd av en diger dos teminalarbetet.

Men det var ändå datoriseringen som fick skulden. Som är orsaken till att vi alla förlorat en knöl. En förhårdnad som följt oss genom livet har övergivit vårt pekfinger. Oftast det högra. Alldeles strax ovanför översta leden fanns den. Nu anas bara en svag förnimmelse av hårdnad hud. Platsen där pennan vilade har mjuknat.

…………………………………………………………………………………………………………………………………

Samvete svart som natten

Publicerad den av

0

”Du stannar till sist, men är här först”.
Kommentar från arbetskamrat angående mina arbetstider.

Så kom mening nummer två: ”Hur går det med Elsa?”
Visserligen utan särskild betoning på någon av stavelserna. Men andemeningen var tydlig.

Åtminstone blev den det genom min hjärnas tolkning. Hur kan du, som är småbarnsmorsa, jobba så mycket? Du borde vara hemma mer. Vad är du för en mamma?

Så fick jag ännu sämre samvete. Och blev förbannad. Hade någon ställt samma fråga till pappan i fråga?

………………………………………………………………………………………………………………………………...

Datoriserad kvalitetstid

Publicerad den av

0

Nedslag hos Familjen, lördag, 16.45.

Dottern. Vid den stationära datorn. Spelar Kalle Kunskap.

Pappan. Med bärbar dator nummer 1, i soffa nummer 1. Jobbar.

Mamman. Med bärbar dator nummer 2, i soffa nummer 2. Jobbar.

Familjen borde prioritera om. Börja umgås. Eller börja med LAN.

……………………………………………………………………………………………………………………………

Den felande sidan

Publicerad den av

0

Dagen började med ett pompelipom. Trivsamt glatt, sådär. Trodde jag var på bra humör, visslade lite på väg till kaffeautomaten. Log åt en kollega i korridoren. Sen kröp jag in i mitt eget bås, stängde öronen för världen och jobbade.

Vid fikadags hade vinden vänt. Intet ont anande tassade jag ner, slog mig ner vid ett bord och skrattade, min vana trogen. En kommentar (kanske inte ens illa menad) om mitt sprudlande morgonhumör kändes plötsligt som en kniv i ryggen. Aj, som fan.

Visade sig att mitt humör inte alls var vid god vigör. Tvärtom. Hela jaget fylldes av ättika, som vägrade avdunsta på hela dagen. Tämligen menlösa uttalanden fällda i förbifarten tolkades som illvilliga påhopp. Irriterad på petitesser. Snarstucken.

Och jag som trodde att jag vaknat på rätt sida. Hädanefter ska jag provköra humöret framför spegeln innan jag ger mig ut i det allmänna.

………………………………………………………………………………………………………………………………….

Övertidsenligt

Publicerad den av

0

Vaknade med en insikt om att jag prioriterar fel i livet. Att vardagen har fått mig att förlora något väsentligt, perpektiv på livet kanske.
Ett citat träffade mig som ett knytnävslag i magen sent i går kväll. Malde runt i hjärnan hela natten, idisslades av något undermedvetet, steg upp till ytan när solen kysste mig vaken.

”Jag har aldrig träffat någon som på dödsbädden önskat att han hade tillbringat mer tid på jobbet.”

Så jävla sant, säger jag tvärsäkert – och jobbar över två timmar till. Att prioritera annat kräver mod att be fröken duktig flyga och fara. Att strunta i deadlines, både egna och andras. Det ska jag göra. I morgon. Tror jag.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Headbang i betong

Publicerad den av

1

Pratade i timmar. Trodde att vi talade om samma sak. Var konrekta. Målinriktade.

Gick ut. Stängde dörren. Och så blev det bara svart.

Matt. Energiätaren hade käkat upp all drivkraft. Knaprat i sig orden. Och orken.

Mållös.

Det kallas visst utvecklingssamtal.

……………………………………………………………………………………………………………………………..