Tidig morgon. Anar faran halvsovande. En tyngd träffar täcket. Rör sig obevekligt närmare huvudkudden. Sprider punktformig värme. Jag försöker undkomma. Vänder huvudet åt andra hållet.
Men det struntar han i. Kliver på envisa tassar över bröstkorgen. Börjar trampa i höjd med mitt huvud. Kloar lite försiktigt. Sedan mindre försiktigt. Morrhåren nuddar min kind. En svag luftström. Och sen kommer den. Lukten av kadaver. Katten har öppnat munnen.
……………………………………………………………………………………………………………………………..
Startade den här bloggen för att söka ett svar. Ville veta om min hjärna är vaken.
Känns tveksamt.
Klarvaken är den definitivt inte. Inte heller pigg som en iller. Snarare trögstartad och sömning. Ibland sträcker tankarna på sig som en nyvaken katt, men istället för att hoppa ner från soffan rullar de därefter helst ihop sig runt sig själva. Svansen värmer tassarna.
Varje nytt tankespår måste bana sig väg genom trögflytande vätska. Seg som ofärdig knäck.
…………………………………………………………………………………………………………………………….
Skrattar fortfarande.
Liten kisse gillar Stevie Wonder.
Lite större techno-kisse på speed.
The Record Shop Cats sprider sig i spacet. Ger skaparen hnl-design fin-fin hitrate på hemsidan. Ramlar ner i min mejllåda, vidarebefordrad i flera led. Och skickas vidare.
………………………………………………………………………………………………………………………………….
Vi delar toautrymme, jag och katten. Bredvid min keramiska stol står hans plastiga låda. Fylld med knastrigt grus.
I samma två kvadratmeter stora rum ryms också vänners tankebanor. Vi tillhandahåller svart skoltavla och en burk med avbrutna kritor. En tyst uppmaning att klottra. På armlängs avstånd.
Vissa antar utmaningen, men under pseudonym. Ger kisse den tvivelaktiga äran.
…………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 