Etikettarkiv: konst

Konst-ig ljudbild

Publicerad den av

3

Nu finns de arkiverade. Mina hjärtslag. Och Pumlans. I Christian Boltanskis ”Les archives du coeur”. Pumlans pulserande ”porträtt” har nummer 1699. Mitt 1700.

Vi har lyssnat på Boltanskis egna oxå. Sett dess rytm i en svagt, blinkande glödlampa i ett i övrigt kolmörkt rum på Magasin 3. Dunkandet fyllde hela utställningen. Och hela medvetandet. Mäktigt.

I övrigt gav magasinet mig en Orwellsk känsla. Ett oräkneligt antal utställningsvakter i uniforma grå blusar. Såg ut som de marscherade i takt, även när de serverade latte. Marscherade trots att de gled fram med ljudlösa steg. Registrerandes allt.

På Waldemarsudde kryllade istället ett oräkneligt antal besökare. Fick parkettgolven att knarra. Ljudet skar sönder hela upplevelsen av Lars Lerins akvarellmålningar. Sorgsenheten, vemodet och dunklet krackelerade under hundratals fötter.

Jag önskade mig tystnad. Att få försjunka i hans bilder där vattnet är ständigt närvarande. Och hans makt över det. Vattenfärgens mästare. Och svärtans. Hans verk välter kanske inte sinnet, men de talar ändå till mig. Om ljus och mörker. Och om det landskap jag älskar. Dramatiska, underbara Lofoten.

lerin1

Där måste jag bara springa.

………………………………………………………………………….

Världens busringning

Publicerad den av

5

På min gräsmatta står en telefonstolpe. Den vill jag byta ut mot en telemegafon.

På berget Bergskletten står världens troligen första. Ett skapelse av Erik Sandelin och Magnus Torstensson. Just nu är den avstängd. Jaktsäsong. Men under en dryg månad kunde vem som helst ringa installationen och ta kontroll över ljudlandskapet runt den lilla byn Dale.

Jag är fascinerad. Ett fjäll som svarar när du ringer och låter dina ord ocensurerade spidas med vinden. Vem skulle ringa till min megafon och vad skulle hon/han säga? Jag skulle kanske väckas av ett samtal från en kille i Albanien som berättar en saga, ligga kvar under mitt varma täcke och lyssna på ett finskt garageband som söker ny publik, äta frukost när sambon ringer och påminner mig att köpa mjölk.

Skulle jag ledsna finns en motorsåg med ny kedja i uthuset.

…………………………………………………………………………………………………

Humöristisk rösträtt

Publicerad den av

1

Det är söndag. Stockholmarna gruvar sig månne för morgondagen. Turkosblå är de i alla fall klockan 19.20. Till humöret. Betyder att mungiporna pekar smått neråt.

Hur de mår kan man tydligt läsa på Sergelskapornas fasader. En ljusinstallation av konstnären Erik Krikortz. ”Emotional cities” heter verket. Ett försök att visualisera både individuella och kollektiva känslor.

Jag försökte registrera mitt eget känsloläge på verkets hemsida. Men betaversionen vägrar släppa in mig. Synd. Jag känner mig orange. Skulle kanske få fasaden att skifta kulör. Bli mer ärtigt grön.

………………………………………………………………………………………………………………………………….