Dagar som kräver tankekraft hamnar pennor i mitt hår.

Jag är kort och betraktas därför från ovan av många .

På bokhandeln nickade kvinnan i informationsdisken. Igenkännande. Kände mig som hemma. Välkommen. Botaniserade länge. Köpte två böcker. Otroligt återhållsamt för att vara jag bland bokhyllor.

I löparbutiken höjde expediten på ögonbrynen. Frågade mig hur långt mina gamla skor gått. Drygt 200, sa jag. Då klarar du dig ett tag till, du behöver inte byta förrän du sprungit mellan 100 och 150 MIL i dem. (Ursäkta?!) Inte så hemma, nej. Men jag köpte att par varmare tajts i alla fall.

I bling-blingbutiken såg spacklade tjejen i stora örhängena närmast livrädd ut. Följde mig misstänkt med blicken, för såna obskyra personer som jag tänkte säkert låta bijouterierna glida ner i prassliga påsen från löparbutiken. Men jag betalade snällt glittret. Hemma? *gapskratt*

Uppenbarligen är jag trovärdig som disträ bokmal, men jag ser inte ut som en löpare, och definitvt inte som en tjej som köper överdimensionerade armband.

………………………………………………………………………………………….