Hungrig hud

Jag har abstinens. Beröringsabstinens. Saknar ett lagom kantigt hårspänne som just precis nuddar ryggens hud.  Så retsamt mjukt att håret reser sig på armarna. Outhärligt kittligt.

Oxytocinbrist? Det där lugn-och-ro-hormonet som minskar stress. Sänker varvtalet. Lindrar smärta. Gör oss mer sociala och mer nyfikna.  

Man kan käka sig hög på oxytocin, bara man blir mätt. Kanske en dolla. Ett ord jag ärvt av min mormor: ”det kom över mig en dolla”. Den där plötsliga mattheten som ibland slår en i skallen när man käkat. Botas bäst med 90-procentig chocklad.

Och så kan oxytocinproduktionen kickas igång av värme. Med ryggen mot en varm kakelugn. Lär visst  spridas via luften också. Tas upp av luktsinnet. Jag tror det luktar hallon.

…………………………………………………………………………………………………………………………..

Längtan efter dammdans

Hittade en gammal minnesbild. En syn jag inte upplevt på länge. Som saknas mig. Damm dansande i en solstråle. Vilsamt dalande eller, om handen stört luftrummet, virvlande som mystikens dervischer. Ett kroppsligt minne av värme. Ett själsligt av lugn.

Längtar efter solen. Bara en glimt anad mellan molnen skulle göra sinnet lättare. Hjärtat varmare. Men också efter tid. Den egna, som tillåter stilla betraktelse av damm som svävar i vårsolsljus.

………………………………………………………………………………………………………………………………..