Läser gör jag oftast omedvetet. Ögonen vandrar över sidan, skickar signaler till hjärnan, som kopplar ihop de inscannade orden. Ger dem betydelse.

Allt sker sekundsnabbt. Utan motstånd. Men Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött utmanar mig. Den raka ordföljden tvingar mig att läsa varje mening två gånger. Måste medvetet vända på orden.

Typ: ”Jag bara stirrade utan svar och fast Alex ville visa hårda ytan man såg han knäcktes.”

Inser att jag i vanliga fall inte registrerar alla ord. Blicken hoppar mellan betydelsebärande fragment av meningar. Hjärnan kopplar ihop dem efter ett invant mönster. När bärarna byter plats bryts mönstret och innehållet glider undan.

Hur mycket annat i livet registrerar jag lika fragmentariskt? Tolkar enligt rutinmässiga mallar?

……………………………………………………………………………………………………………………………..