Skugglöpning

För första gången på evigheter hade jag sällskap av min egen skugga på löprundan. Inte en skugga skapad av solen utan av fullmånen. Det är något magiskt med att springa i månsken. Också när det står fartlek (6K plus uppvärmning och nerjogg) på schemat.

Var trött nästan bortom utmattningens gräns när jag kom hem efter jobbet. Mest psykiskt uppenbarligen. Väl ute på landsvägen blåste nordan bort tröttheten. Lade medvetet upp rundan så att den möjliggjorde genvägar. Men jag tog dem inte.

Den kopiösa träningsvärken i mage och triceps påminde mig om gårdagen i varje uppförsbacke. Väl hemma gjorde armarna så ont att jag inte fick av den svettiga löparbehån på egen hand. Men så sitter den också åt som betong. Sicka problem. *skrattar*

Ett irritationsmoment – blåsa på vänster stortå.
Ett orosmoln – svag känning på underbenens insida under uppvärmning.

Runda: V. Väppeby – Säby – Hedsta – infart V. Väppeby
Sträcka: 11,4
Tid: 64

………………………………………………………………………………………………………………………………

Långpass under molndold måne

Helt (svordom) underbart!

Var lite orolig innan jag gav mig av. Och motsträvig. Så lockande att stanna inne i värmen, ett mysigt engelskt mord framför kaminens lågor.

Redan efter 200 meter kände jag styrkan. Visste att jag skulle klara det, trots flera veckors träning på halvfart. Gled fram i halvdunklet. Månen gömde sig bakom molnskyar. Men ljuset var ändå tillräckligt för att fixa nästan hela rundan utan pannlampa. Tur det eftersom Silvans LED blev allt disigare. Sparade batterierna till terrängsträckan mellan Ål och Ö. Väppeby.

Sista kilometern blev benen så där härligt trötta. Men hjärtat sjöng fortfarande, lungorna oxå. Övervägde att fortsätta ett par K till men valde att tassa hem. Säkert klokt. För nu vill kroppen inte ta ett steg till, bara vila. Sova.

Runda: Segla – Kungs-Husby – Sundby – Hedsta – Säby – Ål – Ö. Väppeby
Sträcka: 16
Tid: 94
Hastighet: 5:50

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Månsken så halt

Månen kysste fram kattguld i asfalten. Som att springa på gnistrande, stelnad sammet. Frostigt vackert, men lika iskallt förrädiskt.

Snorhalt.

……………………………………………………………………………………………………………………………