När jag vill gympa hjärnan ger jag mig i kast med Tiden. Cyklisk eller linjär. Absolut eller relativ. Fastnar ofta för filosofiska tankar om tiden som subjektivt begrepp. Ett sätt för vårt medvetande att försöka greppa det som pågår runt oss.
Får det dagliga att synas litet. Ger perspektiv på varandet och livet. Vidgar blickfånget.
……………………………………………………………………………………………………………………………..
Startade den här bloggen för att söka ett svar. Ville veta om min hjärna är vaken.
Känns tveksamt.
Klarvaken är den definitivt inte. Inte heller pigg som en iller. Snarare trögstartad och sömning. Ibland sträcker tankarna på sig som en nyvaken katt, men istället för att hoppa ner från soffan rullar de därefter helst ihop sig runt sig själva. Svansen värmer tassarna.
Varje nytt tankespår måste bana sig väg genom trögflytande vätska. Seg som ofärdig knäck.
…………………………………………………………………………………………………………………………….
Utan yttre stimulans tycks mitt medvetande tomt. Stillastående. Luktar lite instängt. Som ett avslaget kylskåp, ingen har öppnat dörren på en vecka.
Så gläntar P1 på dörren. Filosofiska rummet på temat ”gnothi seauton”. Citat från Apollotemplet i Delfi – ”känn dig själv”. Vad är självkännedom och vad, eller vem, är det man i så fall lär känna?
Uppenbarligen har många, undertecknad inkluderad, en känsla av att det finns ett sant jag. Omaskerat. Äkta. En pärla längst inne, bakom alla lager. Som att skala en lök.
Men. Hjärnforskningen har inte lyckats hitta några belägg för att något sådant kärnjag existerar. Jaget är något under ständig utveckling. Pusselbit som läggs till pusselbit. Erfarenheter, intryck, reaktioner, känslor, förnimmelser skapar självet.
Självkännedom handlar inte om att klä av något, hitta centrum. Snarare om att förstå det man upplever som sitt jag. Inse hur man reagerar och agerar. Och varför.
…………………………………………………………………………………………………………………………………
Försökte logga in i går, skriva något av värde. Men medvetandet innehöll intet. Visste att viktiga tankar passerat där under dagen. Uppenbarligen spårlöst.
Så kör jag till jobbet denna morgon. Löjligt vacker, förexten. Himlen hade precis börjat ljusna. Kallt koboltblå mellan dovt gråblå molnslingor. Speglade sig i en vattenfyld åker. Månflisan, som en avklippt nagel, låg mellan ett dike och ett uppplöjt fält. Ett nålstick på himlavalvet. Morgonstjärnan förmodligen.
Under tio minuter av min bilresa vaknade medvetandet. Vräkte ut möjliga blogginfall. Som:
En by någonstans i världen vill bli bortplockad från kartan. Lastbilschaffisar som blint litar på sin GPS envisas nämligen att ta vägen genom byn. Ekpipagen kilas fast mellan husväggarna i byn med dess smala, smala vägar. I vetenskapsradions sändning 6.33
En procent av svenskarna äger 40 procent av pengarna. Och skillnaderna ökar, mer än i något annat västland. Trots utjämningspolitik. Debatt i P1-morgon:
Johan Stael von Holstein , VD för I-Cube – ”det är socialdemokratins fel”
Lars-Anders Häggström, ordförande i Handelsanställdas förbund – ”det är kapitalismens fel”
Slut på diskussionen.
Inser att bloggandet kräver omedelbarhet. Att jag inte lägger sinnesintrycken på hög. Vill idissla lite först. Nej. Det gäller att stanna i ögonblicket, inte vänta tills hjärnan gått i dvala framåt kvällskvisten. Rensat RAM-minnet.
……………………………………………………………………………………………………………………………….
Det ekade ödsligt i mitt medvetande. Testade det där med ”mindfulness” ett par minuter. Försökte fokusera på att sitta, mer än så orkade jag inte. Kände mig inte ett dugg närvarande – bara nollställd.
……………………………………………………………………………………………………………………………….
Jag befinner mig på efterkälken. Min morgontidning stavas nämligen Enköpings-Posten. De ligger ungefär ett halvår efter. I det mesta. Som det här med ”medvetet närvarande”, eller ”mindfulness”. En meditationsfom med zenbuddhistiska rötter. Bra mot stress uppenbarligen. Lär ha en ”jagstärkande” effekt. Det skrev de om i dag.
Jag blev nyfiken. Googlade lite. Och upptäckte att andra varit snabbare. Svenska Dagbladet till exempel. De skrev redan i maj om fenomenet under rubriken Hjärnan mår bra av stilla fokus.
Handlar om kloka saker; som att leva i nuet. På riktigt. Inte stå och diska och fundera över livets mening. Nej. Det gäller att diska – medvetet. Känna efter hur det varma vattnet smeker händerna, koncentrera sig på hur diskborsten avlägsnar ingrodda matrester. Låta hjärnan fokusera.
Tvingar mig att ignorera den svaga tonen av alternativt kuckelmuckel som lurar i faggorna. Sånt som ger mig ståpäls. För jag tror på att vara närvarande i ögonblicket. Att rikta hela uppmärksamheten mot något – och låta den stanna där. Att uppleva något helt och fullt. Låta hjärnan vila från annan input. Åtminstone ibland. Men inte när jag diskar. Det är funderingarna över annat; livets mening eller smutsen i hörnen, som får mig att stå ut med disken. Tråkigare syssla får man leta efter. Närvaro, eller inte.
…………………………………………………………………………………………………………………………………
blogg@bureborn 