Morgon med fylking

Jag talar inte om Gert. Fylking alltså. Jag talar om avundsjuka.

I morse blev jag nämligen avundsjuk. På ett höststräck. Ett gäng fåglar (svanar tror jag) som, efter en stunds högljutt kivande om aerodynamiska lagar, hittade sin perfekta vformation – en fylking. En flykt i plogformation som gör att de sparar energi. De ligger på rulle helt enkelt.

Jag skulle också ha behövt lite rulle i morse. Ett par rullskridskor under fötterna kanske. Och någon som puttade på. Det hjälpte inte att den uppgående solen kysste ytan på en spegelblank Fyriså och fick dimslöjorna att skingras. Eller att hösten strösslat varmröda löv över stigen. Som rubiner att studsa fram på.

Kroppen ville inte. Istället för att lyssna på tystnaden hörde jag mina tunga steg klampa fram på åsen i 6:15-tempo. Med en puls som skenade uppåt 165. Stjärtmusklerna kved och lårens baksidor försökte gömma sig i diket. Var det verkligen den här kroppen som tog mig runt Lidingö? Och är det verkligen den som ska bära mig 42195 meter den 30:e maj nästa år?

I går kväll betalade jag anmälningsavgiften. Försöker kroppen hämnas?

……………………………………………………………………………………

Sviniga intervaller

Snötäcke tunt som florsocker. Bildar nyknypplad spets på uppplöjda åkrar. Ett par minusgrader, men solen värmer. Tycker mig höra hur snökristallerna långsamt smälter. Klingar svagt, likt en nagels nuddning mot venetianskt glas.

Tyvärr valde jag fel riktning på uppvärmningen -mot grisbonden. Som uppenbarligen ansåg att klockan åtta en glimrade vacker skärtorsdagsmorgon är bästa möjliga tidpunkt att tömma gödselbrunnen. Lukten bet sig fast i näsborrarna, trots att jag förlade intervallerna i motsatt riktning. En svinaktighet som satte sitt spår på hela passet.

Mina numer obligatoriska ”strides” och kroppen gav omedelbart gensvar. Första intervaller kändes rätt ok. Men sen tog det tvärstopp. Fick förlänga ståvilan till en och en halv minut för att få ner pulsen.

Kanske var det fullmånen. Men troligare är nog stress. Visste att hemmavid väntade M och lilla skrutt på att få ge sig av norrut. Och de tänkte inte ge sig av utan mig. Dessutom är det mycket som inte får glömmas när man ska resa. Ständigt nya listor passerade i skallen. Inte bra för löparkoncentrationen.

Kvalitet på morgonen är överhuvudtaget ingen favorit. Även om jag aldrig springer oäten (Norrlandsanpassar spårket). Men kroppens energidepåer hinner inte ta upp varken gröt eller sylt.

Intervaller: 4 x 1000-1100 meter. (Granen till traktorvägen)
Tider: 5:08, 5:09, 5:13, 5:16
Totalsträcka: 10,5
Totaltid: 63

……………………………………………………………………………………………………………………………………..