Jönköping by night – not

Ryggslutet skriker hur jag än placerar fötterna eller undviker att översträcka knäna. Det sitter ettriga pissmyror under fotsulorna. Rösten skrapar och ögonen är fulla med envetna sandkorn av trötthet. Att vara utställare på en mässa sätter sina spår.

Kollegerna drar sig tillbaka till hotellrummet. Vilar innan middagen. Jag drar på mig löparkläderna. Upptäcker Jönköpings cykelvägar när kvällningen övergår i mörker. Ser min löpande spegelbild i skyltfönstren. Räknar ljusspeglar per kvadratmeter vättervatten.

Klockan nio börjar kollegerna gäspa vid middagsbordet. Snacka om sköna sängar och uppfluffade hotellkuddar. Men hallå, skulle vi inte leva nattliv?

Vid frukostbuffén står kollegerna och kisar med rödkantade ögon. Jag har redan läst tidningen. Och käkat fil med sjuttioleva sorters musli, nypressad apelsinjos, äggröra med bacon och prinskorv, fruktsallad och en croissant. Jag har duschat också. Och sprungit. Morgonjogg i gatsopartimmen.

Odrägligt löparskryt och självgodhet? Jajamen.

Inte vet jag säkert att det är löpningen, men jag känner mig som en litet, aningen spretigt, energicentrum. Som om nåt vaknat efter en slummer. Låt kroppen löparvila och den går i ide. Väck den försiktigt och den blir fullständigt vild och galen. Och hur kul är det inte att springa sen. Jag sjöng. Högt.

…………………………………………………………………………………………