Snörvlig kapitulation

Morgonhimlen är svagt rosa. Eos har vaknat. Anar en sol bakom tofsiga grantoppar när jag går upp för att unna mig en morgonjogg innan den två dagar långa resan till Norrland tar vid.

Första solkyssarna på länge. Och jag springer inte. Kröp ner under täcket igen. Efter att ha greppat flaskan med näsdroppar. Den har följt mig i flera veckor nu. En dusch varje morgon. Men idag var det täpptare än vanligt. Tjockt ända in i skallen. 

Kapitulerar för faktum. Förkylningen kan gå segrande ur striden om jag inte lurar den. Sätter likhetstecken mellan resdagar och vilodagar. Nästa löprunda får skorna möta snön i Skagshamn.

………………………………………………………………………

Norrlandsresan

Den faluröda färgen är blekare. Färgflagorna fler. Liksom de själlösa perspektivfönstren. De proportionslösa utbyggnaderna. De förfallna ladugårdarna och ladorna med nedfallna tak. Takstolarna likt gråvita benknotor mot himlen.

Strax norr om Söderhamn drabbas jag alltid av melankolin. Det ofärdiga och oavslutade. Det förfallna och övergivna. Husen tycks spegla ett oromantiskt och uppgivet folk. Som låter en ogästvänlig natur överta herraväldet.

Strax söder om Sundsvall utbrister jag vid varje resa: ”jag tänker aldrig flytta till Norrland igen!

Så. Strax norr om Härnösand blir sinnet lättare. Istället för karghet ser jag frihet. Höga kustens klippor reser sig envist ur havet. Amivalens. Kanske en sommarstuga?

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Pärlspår i skyn

Pärlemormoln. Det var sådana jag såg när jag körde hemåt i går. Som jag aldrig hann fånga på bild eftersom mörkret hade ätit upp dem när jag väl nådde hemmaplan. Andra hann få fram kameran och fånga det rätt sällsynta fenomenet åt DN. Och VLT.

Vackra var de. Som om ett gigantiskt suddgummi raderat delar av himlavalvet och avslöjat en bakomliggande skimrande sfär. Men de kan också vara tecken på att annat suddats ut. Ozonmolekyler. Uttunningen av ozonlagret lär gå 100 gånger snabbare när pärlemormolnen visar sig.

Inser att mitt tidigare liv innehöll betydligt fler polarstratosfäriskt moln. Mitt norrländska liv. Minns skymningar och gryningar. Promenader under självlysande pärlemor. Funderingar om det vackra i livet. Och om det som kanske döljs bortom. Som kan avslöjas om man lyfter, svävar in i det där framsuddade hålet i himlen.

……………………………………………………………………………………………………………………………….