Terrängen längs Upplandsleden var som en semla. Pudrad med florsocker. Avslöjade dem som tassat där före mig: två rådjur och en räv. Men jag var den första att lämna mänskliga fotspår. Djupt räfflade med spår av dubbar. Icebugs är en dröm på isigt underlag.

Det var tyst. Och vackert. Men eftersom jag inte gillar snö annat än på avstånd: bedrägligt vit och jungfrulig nysnö dolde mörka pölar av iskallt vatten. Den nattgamla isen må bära en räv, men den bar inte mig. Och av florsocker gör man kletig glasyr. Förvandlar ljungsnår till halvt ogenomträngliga murverk. Som man snubblar på. Och står på näsan i ett moln av yrande kristaller.

Vägval: Segla t.o.r, och  – eftersom buggar gör sig bäst i terräng – en t.o.r-runda längs Upplandsleden mot Lillkyrka.  Löpskolning.
Sträcka: 11,6
Tid: 1:24 (inklusive löpskolning)
Puls: 149/164

……………………………………………………………………………