Den enögda djävulen

Upptäcker det långt, långt bakom mig i mörkret. Ett, ett enda, starkt lysande öga som snabbt närmar sig. Ljuset klättrar uppåt, når min backspegel. Bländar mig till tårar.

Så förvinner ljuset. Ögat blinkar till och glöder sedan svagt rödgult i djupet av sin håla. Efter varandra passerar vi in mellan vajerräcken. Vägen blir enfilig. Då väcks plötsligt ögat till liv igen, blinkar frenetiskt. Sänder ut puls efter puls av helljus. Rakt in i min backspegel.

Blink – blink, blink-blink. Flera hundra meter. Så vidgas vägen och den enögda bilen kör om. Försvinner ur min åsyn på mindre än en minut. Jag har ont i ögonen, sinnet fullt av ilska, nästan ända hem.

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Ett stirrigt ögonblick

Dagens inlägg hade kunnat bli mer personligt om jag haft en webbkamera. Orkar knappt göra annat än det MRirian gör i sin YouTube-succé. Stirra.

Sånt får man respons på, snart är kommentarerna på hennes video uppe i 7000. Folk glor tillbaka oxå. Stirrlek i cyberspace.

Fast i ärlighetens namn. Jag vill inte ens stirra. Har grus i ögonen. Till och med slöa blickar svider.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Åker ur säsong

Höstvete förvirrar min tidsuppfattning. Höstraps också.

Jag vill att höstens och vinterns åkrar ska gå i grått, grått, grått. Med några rafflande inslag av lerbrunt och vissetgräsbeige. Eller vitt. Om det nu nödvändigtvis måste falla flingor från himlen.

Men saftigt grönt. Nej. Sånt ska spira på våren, i maj månad – inte vid decemberslut. Ändå ger mig naturen (eller snarare bönderna) gröna fält mitt i vintern. Vetestråna som slickar fårorna ser visserligen trötta ut. Slokar lite. Men de är gröna.

Irriterar blicken. Mina ögon vill vila från växande spannmålsgrönt. Vila i välmatchade jordfärger. Vila i tristess.

……………………………………………………………………………………………………………………………….

Dimljus

Diffusa ellipser av ljus dansar över fältet. Som uppträdda på ett snöre, håller jämna avstånd, följer samma kurviga linje. Varje otydlig fläck har två ilsket stirrande ögon längst bak. Glödande röda.

Fler än jag är på väg hemåt i dimman. Följer den slingrande landsvägen. Alla skapar en egen sfär av belyst dis.

…………………………………………………………………………………………………………………………………